Ibland är det lika deprimerande att läsa dåtida tidningar som att läsa nutida. Även om man vet att samtliga inblandade är döda och borta sedan länge, skapar deras ageranden känslor. Det här var ett sådant exempel.
Notisen publicerades i maj 1907 och huvudperson i dramat är en lantbrukare från Dalsland, som skulle köra sin häst och vagn mellan Vänersborg och Trollhättan. I lasten hade han bland annat 75 liter brännvin och ”så pass mycket av samma vara i skallen” att han råkade köra av vägen. Hästen blev liggande i ett stenröse, intrasslad i selen, från 19-tiden på kvällen till 5 på morgonen, då några människor fick syn på den och befriade ”det vackra stoet från selen”. Hästen var då fortfarande vid liv, men behövde tyvärr avlivas på grund av de skador som hon ådrog sig. Lantbrukaren hade helt sonika lämnat hästen åt sitt öde. Om detsamma gällde spriten eller om han kom på ett annat sätt att frakta dessa, förtäljer inte notisen. Däremot försökte lantbrukaren få ut pengar på hästens försäkring när han hörde talas om avlivningen.
Tidningen Trollhättan publicerar under detta och kringliggande år en hel del artiklar och notiser som handlar om djur, djurrätt, djurplågeri och Trollhättans djurskyddsförening, och den verkar ta tydligt avstånd från all form av omoraliskt beteende gentemot djur. Det är därför helt enligt tidningens diskurs att den markerar mot lantbrukarens agerande här genom att i notisen bildligt beskriva att hästen var intrasslad i selen och hur lång tid den fått ligga där, genom att lägga till en egen värdering: ”det vackra stoet”, och ord som ”tyvärr” när det blev fråga om avlivning samt att där addera att det var dessa skador som var skäl till avlivning, och inget annat. Att berätta om hans försäkringsärende sänker dessutom lantbrukaren ytterligare i läsarens ögon.
