När man talar om konstnärer tänker man kanske i regel bara på personer som målar tavlor eller hugger i sten. Men att det också finns andra konstnärer har vi i Trollhättan ett verkligt fint exempel på. Bertil Smitt på Dalahöjdsvägen i Skoftebyn är nämligen träsnidare av verkligt hög klass, skrivs det i Tidningen Trollhättan den 11 oktober 1967.
Intresset för träsnideri fick herr Smitt redan då han var liten och han har vid det här laget hållit på ett fyrtiotal år med dennna hobby. Han menar själv att intresset kom då ”han måste ha någonting att hålla i händerna”. Då han dessutom tycker om att ströva i skog och mark var det naturligt att han hämtade motiven från naturen.
Under årens lopp har det mest blivit skogens vilda djur: älgar, rådjur, rävar och harar, men även husdjur som hundar och katter har blivit avbildade i trä. Bland de arbeten av mycket hög klass han visade tidningens utsände fanns en klocka inbyggd i en stor knota. En originell meterstor knota hade förvandlats till en kista. Under de år han hållit på tror han själv att han hunnit med att smida ett femtiotal älgar. Ett fåtal av dessa har han kvar, en hel del har han skickat till anhöriga i Amerika och några stycken finns i tollhättehem. Hans jaktkamrater har nämligen förärats med sådana på 50-årsdagar. Själv tycker han att det finaste arbete han gjort är en rådjursfamilj avsnidad i en verkligt naturtrogen och stämningsfull grupp.
På frågan om han sålt några av de vackra arbeten han tillverkat svarar Smitt att han under alla dessa år inte sålt någon enda pryl. De flesta av sniderierna har gått till bekanta i Amerika där de rönt verkligt stor popularitet. En del saker också gått till presenter åt kamrater. Men givetvis har han kvar en hel del av arbetena i hemmet intill kanalen. Att han bor nära kanalen är för övrigt ganska naturligt då han är slussmästare till professionen.
Bertil Smitt arbetar i varierande träslag. Dock håller han sig med förkärlek till björk som är det bästa träet att arbeta i. Smitt tar själv material från skogen. Träet är inte klart att använda så snart han hämtat det utan det krävs en hel del arbete och tid innan han kan ta till kniven. Först måste han borra hål i träet så att torkningen sker inifrån. Om han inte borrar dessa luftningshål torkar träet utifrån och spricker. Förutom hålen är det också väldigt viktigt att träet får torka sakta. Detta sker genom att han lägger det i hackelse, det vill säga i hackad halm, vilket gör att träet torkar sakta. Om materialet får torka i luften torkar det för fort och det bildas torrsprickor.
Smitt är en utpräglad naturmänniska. Alltsedan barnsben har han strövat omkring i skog och mark. Ute på landet har han också sitt fritidsparadis. Sedan två år tillbaka håller han nämligen på och bygger ett lantställe av fäbodtyp. Stugorna, tre till antalet, är timrade och allt timmer som gått åt till dessa har han själv huggit i skogen. All fritid under de senaste två åren har gått åt till bygget. Han har lagt ned ett väldigt arbete, vilket också gett ett synnerligen gott resultat. Sitt paradis kallar han för Gransäter. Först byggde han en stuga, Storsäter, men då han tyckte att den var för stor att värma upp för varje av hans återkommande besök där byggde han också Lillsäter, som är en mindre byggnad av jaktstugetyp. Bara en sådan detalj som staketet har tagit massvis med tid att åstadkomma. Upplysningsvis kan det nämnas att staketet innehåller 357 flera meter långa slanor. I terrängen runt Gransäter florerar ett rikt djurliv. Tjugofem fågelholkar har Smitt satt upp i träden på tomten och samtliga har varit bebodda i år.
Gransäter är byggt i fäbodstil med motivet hämtat från norra Värmland. Trots att allting verkar klart menar herr Smitt att detta är något som han har att syssla med så länge han lever. Det blir aldrig färdigt. Det finns alltid något nytt att hitta på att förbättra och göra nytt. Just nu håller han på att arbeta med en kvarnsten från en gammal kvarn i närheten. Denna ska han förse med inskription och sedan resa upp på en av tomtens berghällar.
