Under rubriken ”Har ni hört?” skrivs den 10 december 1909 att den nya kronofogden, det är en ovanligt nykter man, till och med så att den bondekurtiserande godtemplarredaktören ska glädjas.
Föregående lördag hölls i tingshuset i Trollhättan en kronouppbördsstämma. Där kom en landtman, där kom två, där kom tjoget. En av dem, en före detta nämnde man af det frispråkiga slaget, råkade göra herr kronofogden uppriktigt sagt heligt förbannad. Denna blev så arg att han började nosa omkring på de andra närvarande. ”Här luktar sprit. Hvem är det som är drucken?”
Ingen erkände. Ingen var för övrigt alkoholpåverkad.
”Sådant får inte passera.” Herr kronofogden slog upp lagboken. I förordningen af den 9 juni 1905, om försäljning af brännvin, står det:
”Å landet vare detaljhandel med bränvin förbjuden på eller inom 0,2 mil, från ställe, där auktion, marknad, torgdag, uppbördsstämma eller inskrifningsförrättning eller mänstring med värnpliktige hålles.”
”Det duger!” Herr kronofogde, het i själen som en skolpojke eller nybakad student, ringer på platsens polischefoch ger order om att genast stänga platsens spritbolag. Detta skedde. Ingen visste dock varför.
Klockan 11.15 stängdes det. Klockan 13 var värsta förargelsen över och då fick butiken öppna igen. ”Hvad tjänte det till då det skulle på allvar stängas klockan 14?” Det förblef stängt. Den höga myndighetens vilja var tillfredsställd.
Nu kommer det bästa, skriver Tidningen Trollhättan för att öka förväntningarna hos sina läsare.
Den före dett nämndemannen från Västra Tunhem, vars lukt irriterat herr kronofogden så starkt, hade på morgonen haft magplågor. För att kurerar sig hade han tagit en tesked Hoffmans droppar. Det hade skapat lukten. Och det tvingades spritbutiken stänga tidigare för.
