Hmm… den här texten avslöjar en tuff attityd gentemot historiska byggnader, och även trollhättebor, om det nu finns några sådana, som ser kulturvärden i husbyggnader, står inte högt i kurs. Artikeln är från Tidningen Trollhättan den 28 oktober 1967.
Det är snart så att gamla trollhättebor får svårt att känna igen sig – deras gamla stadsbild ändras oupphörligt. Många har väl trott att området kring Kanaltorget skulle preneteras som ett slags naturreservat i det moderna Trollhättan. Men ack – här sker nu en genomgripande förvandling och det är inte mycket kvar av det som fornt varit haver.
Något finns kvar och en del kommer enligt uppgift att bevaras åtminstone tills vidare. Kvarteret Strömkarlen (som också omtalades här på bloggen för en knapp vecka sedan) är emellertid det som just nu tilldrar sig största intresset: där försvinner åtskilligt inom en mycket nära framtid. Den gamla stora träbyggnaden, som genomgått växlande öden och hyst garveri, bryggarkusar och elverksförråd i nämnd ordning, skall bort. Obönhörligen. Redan är yxan satt till roten i så måtto att en urstark traktor dragit omkull stora delar av husets gedigna timmerkonstruktion. Och när man inte kommer längre på den vägen lär brandkåren kunna rycka in och göra resten. Här skall inte lämnas sten på sten, det vill säga timmerstock på timmerstock. Ingen sörjer det gamla åbäket till hus – annat än möjligen den urtrollhättebo, som tror att omätliga kulturminnesvärden döljer sig bakom varenda husvägg. Om det nu finns någon sådan trollhättebo…
Kanske är det lite annorlunda med den låga träbyggnaden vid Storgatan 11. När den går upp i rök eller på annat sätt skattar åt förgängelsen, försvinner onekligen en mycket gammal representant för den pittoreska småhusbebyggelsen från förr på Stavremosse. Exakt hur gammalt det nu för länge sedan utrymda bostadshuset egentligen är har vi inte fått någon klar uppfattning om, men byggnaden är mycket gammal. Härförleden hade vi turen att just i de krokarna träffa en trollhättebo, som inte bara nått mogen ålder utan också mer än de flesta intresserat sig för det forna Trollhättan, nämligen Peter Carlsson. Han är själv på god väg mot de 90 åren.
Herr Carlsson förklarade att han inte kände till när huset Storgatan 11 kom till. Så länge han kunde minnas har det funnits på plats – och det är säkert ingen överdrift om vi fastslår att det rör sig om ett mer än sekelgammalt trollhättehus.
Nu är det bara en tidsfråga innan byggnaden försvinner ur stadsbilden. Om det är estetisk vinst eller förlust överlämnar vi åt förståsigpåarna att avgöra. Men man kan ju alltid hoppas att det kommer något riktigt snyggt nybygge i stället vad det lider…
Kvarteret Strömkarlen är ett saneringskvarter i förvandling. Där finns ytterligare rivningsmogna fastigheter, men det är kanske klokt att ta det så vackert än så länge. Låt oss också uttala en stilla önskan om att det inte bara blir parkeringsplatser, när husrivare och andra sanerare gjort sitt.