FRAMME! Fast det är inte slut för det. Hemresan är ju kvar. Men först ska vi ta del av de upplevelser som Axel Reinarth hade i just Jerusalem med flera platser däromkring. Häng med!
Del 13
Det Heliga landet ligger denna årstid förbränt av veckors ständigt glödande sol. Man skulle därför få ett föga fördelaktigt intryck, om man icke visste, att det även har sin tid av fägring. Det liknar ett hav, upprört av vinden, tills det tornat upp sig till stora dalar och höjder, i oupphörlig omväxling. Det är endast i trakterna norr om det forna Dotas, där Josef fann sina bröder, som sålde honom till Egypten, samt utmed havet och längst söderut, som man finner jämnare mark.
Man kan därför med fog säga, att Palestina är ett bergland, vars jord- och stenbetäckta branter utnyttjas för odling av säd eller planteras med vinstockar, oliv- eller fikonträd med mera.
Uppe bland bergen, på den höjdkam, som behärskar landets inre i dess sträckning norr – söder, ligger landets huvudstad, Jerusalem. Dess forna utsträckning är i stor utsträckning försvunnet, enär århundradenas omvandling förändrat formen på staden och den höjd på vilken den byggts. Man kan dock få en rätt god föreställning om den styrka, staden ägde mot fientliga anfall med forna tiders primitiva vapen, visade sig under romarnas belägring av staden år 70 efter Kristus.
Murarna hava under tidernas lopp fått ändra plats i mån av folktäthet med undantag för den östra och kanske även delar av den västra.
Områdena utanför murarna hava höjts undan för undan, genom högar av jord eller avskräde, som av enskilda personer ditförts. Så har Hinnomsdalen helt säkert fått ett annat utseende, än den hade på Kristi tid, och ävenså delvis Kidrondalen.
Utanför den Gyllene porten finner man numera intet spår av någon väg, som kan ge en antydan om var den väg gick uppför den branta sluttningen, på vilken Kristus skred fram, då han red in i staden (Traditionen förlägger nämligen hans intåg genom denna port). Mohammedanerna använda nu platsen som kyrkogård och ha gravar placerade alldeles intill portens igenmurade valv.
Muren, som nu omgiver staden, är vacker och imponerande med sina tinnar och torn. Men den förskriver sig från senare århundraden, ehuru man särskilt i dess sydöstra hörn vid tempelplatsen, finner stora, delvis förvittrade stenblock, som äro lämningar av den gamla muren sedan långt före Kristi tid.
I denna stad gripa tvenne folk efter makten och det råder ständigt hat mellan dem – det är judar och araber. Araberna räkna landet som sitt och judarna som inkräktare, under det judarna på allt sätt söka komma i besittning av landet och vilja bliva ensamma herrar där.
Det inre av staden liknar ett vanhelgat område, där man gjort våld på verkligheten för att med tradition binda heliga och minnesrika platser och tilldragelser vid någon moské eller kyrka, som uppförts, där man menar händelsen tilldragit sig; i många fall endast ett spegelfäkteri för att kunna tjäna pengar på besökande turister.
Det enda, man med bestämdhed vet, är, att tempelplatsen, där nu Omars vackra moské vilar över den klippa, där fordom templets brännofferaltare stod, är densamma.
Platsen för den bibliska Golgata och graven söker man utpeka (olika uppfattningar) på tre ställen. Den ena förlägges innanför nuvarande muren, och där reser sig en kyrka över platsen. Den andra ligger strax ovanför norra muren något öster om Damaskusporten och benämnes Gordons Golgata med gravträdgården strax intill kullens nordvästra hörn (den enda plats, som, vad formen beträffar, för närvarande bäst synes överensstämma med Bibelns Golgata). Den tredje ligger ännu något längre norr och förlägges till platsen för en förr befintlig kulle, som uppstått ur askan från brännofferaltaret, vilken lär ha tömts där.
Den ungefärliga platsen för Getsemane kan också ganska säkert fastställas öster om den lilla bäcken Kidron, som flyter fram i Kidrondalens botten (den är numera torr) och så gott som mitt emot Gyllene porten. Den ligger på det vackra och imponerande Oljebergets västra sluttning, på vars topp Kristus synes haft en avskild böneplats, och varifrån han lär ha gjort sin himmelsfärd.
Gatorna i staden äro mycket trånga och krokiga samt ofta trappformiga. På en del av dem kan man komma fram endast till fots eller med åsna och kamel. Åsnan och kamelen dominera för övrigt så pass mycket i staden, att de synas ha större rätt att använda trottoarerna och komma fram på gatorna än människorna själva och deras ägare driva icke undan dem.
Livet här är också mycket brokigt. I de små affärslokalerna, som ligga tätt intill varandra utmed de trånga gatorna är det fullstoppat med varor, lämnade knappt en kvadratmeters utrymme för affärsmannen att röra sig på.
Vi kommo till Jerusalem litet fortare än vad som var beräknat, enär Lindkvist plötsligt fick en svår magåkomma, medan vi voro i Kantua, där vi läst biljett till Gasa och just inväntade tågets avgång strax före tolv på natten, ty det var nattåg och det enda i den riktningen på dygnet. Vi måste tillkalla en arabisk läkare, som lyckligtvis fanns på tåget, och som strax före ankomsten till Gasa rådde Lindkvist att söka några dagars vård på lasarett.
Vi hade tänkt att från Gasa, dit vi använde oss av tåget i brist på väg genom öknen, cykelledes över Heerseba, Habon och Betlehem, taga oss till Jerusalem, men sjukdomen förändrade planen till en fortsatt tågresa intill staden.
Sedan vår kamrat tillfrisknat, och sedan vi sett oss om i staden och omgivningen, fortsattes färden norr över efter utfärder till Betlehem för att se födelsekyrkan och herdefältet och genom Juda öken till Döda havet, i vars bittert salta vatten vi togo oss ett dopp och fingo konstaterat, att det där är omöjligt att sjunka, ty vi flöto som korkar.
Där nere visade termometern 44 grader C i skuggan klockan halv tio förmiddag, och det blev oss en mödosam färd hem de fyra och en halv svenska milen i hettan från 1 300 fot under havet (Döda havets nivå) till 2 600 fot över havet (Jerusalems nivå).
Samma dag som vi skulle lämna Jerusalem gjordes upptäckten, att vi blivit bestulna på en del tillbehör till ett par av våra cyklar, medan de stodo i hallen i svenska skolan, där vi på inbjudan bott i en av salarna. Vi blevo därför fördröjda en dag, medan polisen ”sökte” utreda saken och rättegång hölls med ett par omkring 18-åriga judiska elektrikerpojkar, som hållit på med indragning av elektriska ledningar i skolan. Trots starka indicier blev domslutet friande för pojkarna. Det var också väntat, ty en mängd judar lade sig i saken till pojkarnas förmån, medan de svårt misstänkta pojkarna sutto på en bänk och smålogu utan att få en en enda fråga.
Uppe från en höjd norr om Jerusalem kastade vi en sista blick över den Heliga staden och Oljeberget, som låg framför oss i ett vackert panorama, där vi gjort helt om på vägen. Och väster ut från den plats, där vi stodo, syntes Mispa uppe på en höjd, där Samuel brukade döma ut folket.
I Betel sovo vi över natten på en åker. Ej precis på samma plats där Jakob sov, då han såg den mäktiga synen av stegen, men ej långt därifrån. Ruinerna av en byggnad finnas på den minnesvärda platsen för hans dröm, endast några stenkast från byn, som är liten och eländig, men vars arabbefolkning är vänlig.
På vägarna här upp hava heliga män vandrat såväl som Kristus själv med sina lärljungar. Av dagens hetta och de långa vandringarne i de stora backarna, var det ej underligt, om han mången gång kände sig trött. Då man själv färdats fram dessa vägar, förstår man, hur välbefogat vilan söktes på det lilla brunnskaret vid Jakobs brunn och hans begäran om det friska vattnet, enär han icke ägde något att hämta upp med ur den smala, djupa brunnen, till vars vattenyta det är närmare 30 meter.
Ingen trakt är mera typisk än Efraims bergsbygd. Dess namn är också särskilt väl valt, ty trakten består endast av stora höjder, mellan vilka vägen slingrar sig i dalarna. Trakten som erbjuder goda gömställen för banditer är också osäker. För icke så lång tid tillbaka förekom ett överfall på ett par bilar, varvid en person blev ihjälskjuten.
Så fortsatte vi får färd genom från Bibeln kända trakter och platser såsom det gamla Sikem (nuvarande Nablus) som ligger i dalen mellan bergen Ebal och Garisim på det sistnämndas sluttning och ej långt från Sykar och Jakobs brunn, vilken är överbyggd av en ofullbordad grekisk kyrka, och där en munk hämtade upp av det friska vattnet åt oss.
Vidare förbi Samaria, Jisreel, Gilboa berg, Lilla Hermon och Nain, där Kristus uppväckte änkans son, Karmel och Tabor med flera platser. Från toppen av ett backkrön, där vägen gick fram, kastade vi en blick ut över den mångomtalade Saronsslätten.
Över Jisreelsslätten och den från Bibeln kända Harmageddonska slätten, där stora strider utkämpats under gångna tider, och där vi sågo sönderskjutna fältkök lämnade kvar sedan striderna med turkarna, åkte vi mot Nazaret, som ligger uppe bland bergen, och varest Kristus tillbringade sina uppväxtår. I Mariakällan i staden togo vi vårt vatten för vårt afton- och morgonmål och slogo sedan lägger på en höjdsluttning i utkanten av staden. Från höjderna vid färden upp hade vi en ståtlig utsikt över landskapet samt över Karmel på andra sidan Megiddoslätten, som går alldeles intill Nazaretsbergen.
Mot Tiberias går sedan vägen genom Kana i Galileen. Om det var där, som Jesus gjorde vattnet till vin, vet man ej med bestämdhet. Där finnes åtminstone rikligt med vatten. Det är dock icke uteslutet, ty därigenom lär han många gånger ha vandrat på väg mellan Nazaret och Galileiska havet och varit väl känd där såväl som Maria, hans moder.
Inga trakter ha så mycket besökts av Mästaren som dessa och trakterna kring Galileiska sjön. På dess vågor gick han, och där stillade han stormen. På andra sidan sjön höll han sin bergspredikan och utdrev onda andar, och i Kapernaum, numera utplånat, så att platsen är svår att fastställa, hade han någon tid sin hemvist. Där bodde också hans lärljungar Petrus och Andreas.
Sedan vi besökt Tiberias, som har omkring 10 000 invånare, foro vi genom den farliga malariahärden på sjöns nordvästra strand. Detta område har dock nu gjorts hälsosammare genom dränering och anläggandet av bananplantager och lär efter hand i det närmaste kunna ränsas från den farliga sjukdomen. Därifrån hade vi en kolossalt ansträngande vandring upp för bergen norr om Genesaret, och vilken kostade oss vårt dittills värsta svettbad. Luften var också mycket fuktig och tung just då.
Rikare på minnen och bättre förtydning över mycket av det språk Kristus använder, hans liknelser och undervisning, genom vad vi sett av folk, natur, djur och växter med mera, lämnade vi Jordan, det Heliga landet, bakom oss.