101-åriga Marianne Bolling från Trollhättan ger tummen upp till 100 år genom 100 bilder.
Humöret var på topp bland de fem boende från Källtorpsgården i Trollhättan som tillsammans med personal bjöds på en guidad visning i Konsthallen under fredagen.
Det var kanske inte så konstigt, med tanke på att Per Åke Qvick –projektanställd för Trollhättans 100-årsjubileum – talade med stor inlevelse och kunskap om staden och bjöd in besökarna till en historisk tidresa fylld av bilder och smakfulla bildtexter. Här väckte både stora och små händelser minnen och frågor till liv, särskilt när det kom till 50-60-talens Trollhättan.
– Ni kanske kände någon som jobbade på textilfabriken? Visste ni att den första Saabmodellen kallades för Stallbackamoppe? Minns ni när Kallbadhuset ”Kallis” brann ner?
Dessa uppskattade frågor och anekdoter möttes av reaktioner som: ”den kiosken känner jag igen”, ”där är ju Strömslundstrapporna som jag sprang i!”, ”det var 1975 som Kallis brann!”, ”branden på Engelska hörnan började med en hårtork”.
Det var tydligt att samtliga åhörare hade något att relatera till gällande staden på ett personligt plan, vilket de heller inte var sena med att dela med sig av.
– De har fått med så otroligt mycket bra händelser. Det roligaste är att titta på de äldre bilderna. Nutiden upplever jag ju här och nu, den känns inte lika intressant, säger Ethel Prick och berättar att hon minsann körde Saab under många år, men att det slutade sådär.
– En dag tog det stopp. Jag krockade och min fina bil blev till mos, men det gick bra med mig – jag sitter ju här!
En annan som uppskattade utställningen var 101-åriga Marianne Bolling som föddes i Skövde 1914 och flyttade till Trollhättan 1938. Hon berättar att hennes första besök i Trollhättan gjordes 1924 då hon kom för att titta på fallområdet.
– Det har hänt så mycket spännande i staden under årens lopp. Den här utställningen är jättefin. Jag är nästan blind men lyssnar extra noga till de ord som sägs. Han som talar beskriver så bra. Jag har bara lovord att säga om det här.
På frågan om Marianne Bolling tycker att det var något extra intressant som kom fram i utställningen svarar hon blixtsnabbt:
– Han sa inget som jag inte redan visste. Jag hade faktiskt koll på i stort sett allt. Men han lyckades få med mig på en resa långt tillbaka i tiden, den gör jag väldigt gärna om, säger Marianne Bolling och knäpper sina händer.