Vi avslutar påskdagen med ytterligare en artikel av Per Jarl, som även den publicerades den 2 april 1988 i Trollhättans Tidning.
Den äldsta påsken har över hela världen varit att fira våren och naturens återuppståndelse. Våra hedniska vikingar hade sin stora vårfest och firade när fruktbarhetsgudarna Balder, Njord och Frej återuppstod från det döda. Påsken är alltså inget som kristendomen har ensamrätt på.
När missionärerna kom till Sverige och talade om Kristi död och uppståndelse vid påsk var det alltså inget nytt. Att guden dog och återuppstod, det visste ju varenda svensk bonde på vikingatiden. Prästerna talade precis som man var van vid och accepterades.
Möjligen var det lite knepigt att förstå att Kristus dog för våra synder. Naturens under och kristendomens lära var svåra att hålla isär. Man var orolig att han inte skulle återuppstå på den tredje dagen för i så fall skulle ju inte säden växa…
Tolerant
Taktiskt och metodiskt tog missionärerna över de gamla hedniska kultplatserna där folk var vana att samlas, byggde kyrkor och fyllde den gamla religionen med ett nytt innehåll. Men diplomatiskt och ganska tolerant. När folket kom med sina offerägg, såsom de brukade, tog prästerna en lagom andel för sig själva och kyrkan och välsignade resten. Alla var glada och nöjda.
Häxorna var det däremot ett större problem med. Redan de gamla vikingarna trodde ju på häxor och demoner. Eddan berättar om häxan Hyrrokkin, som kom ridande på en varg med tömmar av levande ormar. Nej, häxorna var inte alls så populära bland prästerna som ville ha ensamrätt på att välsigna och förbarma. Något även häxorna ansågs behärska.
Gummor
Skogarna var fulla av skrynkliga gummor som behärskade både det ena och det andra vad beträffade läkekonst med örtmediciner, dekokter och magiska besvärjelser. Allt man inte kunde förklara skylldes på deras nycker. Man var rädd för dem, men de anlitades vid sjukdomsfall.
Det blev konkurrens. Prästerna rasade mot ”dessa sista hedningar som skrivit sin själ åt djävulen”. Gummorna kopplades ihop med den hedniska religionens häxor. I folkfantasin uppstod en skräckblandad äventyrsskildring av deras göranden och låtanden med djävulen, underblåst av prästerna.
På 1600-talet flammade häxprocesserna upp i Sverige och många oskyldiga kvinnor fick sätta livet till innan mer upplysta personer som bland andra Urban Hiärne fick stopp på eländet.
Artikeln nämner inte vem Urban Hiärne (1641- 1724) är, men en kort beskrivning är att han var författare, läkare och naturforskare, blev 1676 medlem i den kommission som skulle rannsaka trolldomsväsendet och som bidrog till att processerna minskade för att slutligen upphöra.
Nedanstående två runstenar kan man finna om man kör 44:an mot Götene. Kör du från Trollhättan står de på vänster sida om 44:an. De står på varsin sida om den gamla riksvägen, som i dag inte är mycket mer än en grusväg. Stenarna står mittemot varandra, vilket antas symbolisera kampen mellan hedendom och kristendom. Den ena stenen är nämligen hednisk och den andra av kristet ursprung.
