Del 5
I juli 1907 förekommer en artikel med rubrik ”Djurplågeri i Tidningen Trollhättan?”. Så här står det:
Att döda djur af åtskilliga slag hittas flytande i älfven är en sak, som ej hör till ovanligheten. Häromdagen fästes min uppmärksamhet, skrifver en meddelare till denna tidningm på en liten död hund, som med främre hälften af kroppen instucken i ett säckformigt skynke, åtsnörat bakom djurets bröstkorg, kom drifvande med strömmen. Som intet sänke af något slag var bifogadt, måste det stackars djuret ha fört en lång kamp för sitt lif- och vittnade om ett sällsynt hjärtlöst fall af djurplågeri.
I februari 1908 höll fru Ellen Berner ett med stort intresse åhört föredrag, i vilket hon framhöll hur ovärdigt det är för människan att missbruka sin makt över djuren, att misshandla och vansköta dem. Talarinnan framdrog flera exempel på djurens förstånd och den tacksamhet de ej sällan lägga i dagen mot andra djur eller personer, som i farans stund bistått dem.
På eftermiddagen samma dag var Trollhättans skolungdom inbjudna till Sveasalen. För dessa berättade fru Berner en saga, vars sensmoral var att barn bör omfatta djuren med vänskap.
I maj 1908 väckte Ingenjör Schlyter förslag om införandet av skatt på katter. Ett annat förslag som tas upp i djurskyddsföreningen är belöning till angivare av djurplågeri. Det tas emellertid inga beslut just där, på det mötet.
I juli 1908 gör man för Tidningen Trollhättans räkning ett utdrag ur Djurskyddsråd från Svenska allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd.
1) Gör ladugården ljus och glad genom att förse den med stora fönster i tillräckligt antal, helst anbringade tämligen högt.
2) Gör ladugården tillräckligt hög så att riklig mängd frisk luft kan beredas djuren! Undvik drag!
3) Gör tillräckligt antal dörrar för att vid möjligen inträffande eldsvåda kunna bättre rädda kreaturen.
4) Tillse att vi eller i ladugården finnes tillräcklig tillgång till vatten, så att släckningen vid eldsvådor genast kan börja.
5) Uppbind djuren med bindsellösningsapparat, så att de hastigt kunna lösas. Anvisning å denna apparat finnes att tillgå hos Svenska Allmänna djurskyddsföreningen.
6) Om ladugården är af trä, bör så kallad Svensk eldfärg användas. Denna färg, som gör allt trävirke särdeles motståndskraftigt mot eldens åverkan erhålles från Handöls, Täljstens och Vattenkraft.
7) Gå aldrig in i kreatursstallar med tänd cigarr eller pipa och begagna säkra lyktor.
8) Gif djuren daglig rykt!
9) Stallfodra ej dina djur sommartiden utan släpp ut dem på bete.
10) Använd slaktapparater. Slakta aldrig själf, såvida du ej är fullt skicklig i den nyare slaktmetoderna.
I november 1908 publiceras ett brev till tidningen. Brevet, som fått rubriken Svinaktigheter från Strömslund, exemplifierar just den där punkten 10. Här kommer brevet:
Här i Strömslund, liksom på många andra platser i vårt upplysta land, förekommer vid denna tid af året den mera allmänna slagten af enskildas svin- och nötkreatur. Våra kära nassar, för hvilka vi under sommarens lopp på ett så uppoffrande sätt sörjt för, att de skulle frodas och växa, huru behandla vi människor i allmänhet dessa djur, när de en dag skola slagtas? Den som på närmare håll iakttagit en så kallad slakt, kan då med egna ögon se hur litet man i verkligheten ömmar för dem. En snara lägges om deras tryne och drages till så hårt som möjligt för att det stackars djuret ej skall kunna skrika. Så släpas det fram till dödsbänken, där mången gång, både här i Strömslund och annorstädes, en öfverlastad bödel med knifven darrande hand sticker det fullt medvetna djuret gång på gång tills det ändtligen slutat sina lidanden. Upprörande exempel finnes härå.
Känna myndigheterna här ej till detta barbariska tillvägagångssätt, eller blunda de därför, eftersom det dag efter dag, år efter år får fortgå. En härvarande djurvän har en skjutmask som gratis kan få användas af hvem som hälst. Denna skjutmask har nu af en därmed förtrogen slaktare, Axel Karlsson, börjat användas, och uppfyller till full belåtenhet sitt ändamål. Man får hoppas att den gamla inrotade sedvänjan och tron att kött och fläsk ej duga till människoföda om ej del stackars djuren långpinas ihjäl, snart endast är ett dystert minne.
