Skottår i år, och just i dag är det skottdagen. Så har det inte alltid varit. Fram till 1996 inföll skottdagen redan den 24 februari, men från och med 2000 infaller skottdagen, som vi väl är vana vid nu när det är femte gången, den 29 februari.
Varför har vi då skottår? Jo, det handlar om att hålla ordning på årstiderna i kalendern. För att kalenderåret ska matcha solåret, som är cirka 365,2422 dagar, så behöver man skjuta in en extra dag var fjärde år. Ordet ”skott” betyder just att ”något skjutits in”.
På 1800-talet uppstod en sed att kvinnor fick fria under skottår. Och TTELA exemplifierar denna trend med en artikel från 2008 då en kvinna från Strömslund som tar skottåret i akt och friar till sin man på ett minst sagt udda sätt. Informationsskylten på E45 vid Sylte tändes strax innan klockan 9 på morgonen, och i kärlekens färg lyste friartexten som den ovetande mannen fick syn på när han åkte förbi. Hon fick ett ja.
Informationschefen på kommunen, Peter Asp, säger i artikeln att det inte var första gången någon bett om att få ett speciellt meddelande på skylten. Men däremot var det första gången som någon ville fria.
– Vi kan så klart inte göra så här varje dag, då skylten egentligen är till för information. Men vi kände att det här var en kul grej och att vi kunde bjuda på det nu när det är skottår. Det var också extra kul att det var kvinnan som vågade ta steget och fråga. Om fyra år kanske vi kan ställa upp igen.
Från omkring år 1900 och några årtionden framåt ordnade kvinnor skottårsbaler och soaréer. En sådan gick av stapeln på Grand Hotel i Trollhättan skottåret 1908. Den arrangerades av Trollhättans damer.
Skottdagen ansågs i folktradition vara en otursdag, en dag som man inte borde utföra några viktiga arbetssysslor. Och kanske hänger det ihop med dagens attityd till skottdagen – en extra arbetsdag. År 2012 lyder rubriken till exempel: ”I dag jobbar vi gratis för Sverige”. Den riktar sig till alla som får ut sin inkomst i månadslön, som ju kan uppleva att inte bara får en extra dag att gå till jobbet på utan dessutom att denna arbetsdag ska genomföras utan någon extra ersättning.
Sedan är ju det där med att inte fylla år varje år. 2012 föds en liten trollhättepojke den 29 februari och blir en av de, i den artikeln angivna 6 110 svenskar som är födda detta datum. När ska man då fira sin födelsedag om ens datum inte återkommer varje år?
Många väljer att fira sin födelsedag antingen dagen innan eller dagen efter. Föräldrarna till den lilla pojken har funderat på detta:
– Om man firar den sista februari är det riktigt, å andra sidan är han inte född den 28:e, så är den första mars kanske mer rätt, säger mamman, medan pappan inte bekymrar sig något nämnvärt utan tror att det kommer att lösa sig.
– När han blir större bestämmer han nog det själv.
Samma år berättar tidningen om tvillingsystrar som det året firade sin elfte födelsedag trots att de i själva verket fyllde 44 år. Men födelsedagen har de firat varje år ändå.
– Vi fick presenter varje år den 28 februari, säger den ena av systrarna.
När de två tjejerna växte upp fick de uppmärksamhet eftersom omgivningen tyckte det var häftigt med två systrar som var födda den 29 februari.
Vi ska avsluta dagens inlägg med en dikt av Trollhättans stora diktare, John A Ekström. Den publicerades i Tidningen Trollhättan 1908:
Skottårsvisa
När detta nådens år
ger Februarisolen,
Jag kanske utsigt får
att hinna kullerstolen;
ty nu det skottår är
då ungmön äger rätt
att bjuda ring och hand
Åt Adams stolta ätt.
Jag själv är alltför blyg
i slika ting att fråga –
Dock brinner jämt i smyg
min känslas röda låga.
Lik fjäriln fladdrar jag
bland flickor av och an –
ho täljer alla dem,
för vilka hjärtat brann.
i ljusa sommardar
med het och svärmisk yra?
Och lovsång jämt jag bar
den sista på min lyra…
Förr’n det blev allvar av
jag gladligt dädan drog;
men snart jag gammal är
och har till stadga fog.
Då min fjärils flykt
jag ingen sällhet samlat…
När luftslott, som jag bygt
för minsta vindfläkt ramlat
och livet gett mig sorg –
jag tänkte: vilken tröst
jag likväl kunnat få
invid ett älskat bröst!
Den så sig flugit trött,
lik fågeln utan näste
tills han den rätta mött, – –
i trohet blir den bäste,
blott hon med varsam hand
hans hjärta fånget gör
och icke alltför strängt
i själva starten kör.
I detta nådens år
Jag alltid hoppas vinna
dit Hymnens altar står,
och bröllops-facklor brinna…
En flicka ock jag vet,
som alla dygder har
och spörjer hon mig till –
ej tveksamt blir mitt svar!
