Trollhättan är en arbetarstad i all sin prakt och det har den varit länge. Det ger förstås sina avtryck i Tidningen Trollhättan, som exempelvis publicerade följande lilla inlägg kring uttrycket ”bara en arbetare” i juli 1909.
”Bara en arbetare” är ett uttryck som ofta fälles i tanklöshet, men det innebär i alla fall en orättvisa och en ringaktning, som ej böra förbigås oanmärkta. Är då en arbetare en så obetydlig och intetsägande person i samhället?
Nog finns det många mer eller mindre högt uppsatta, som göra hvad de kunna för att hålla äfven den idoge och intelligente arbetaren på en mycket låg nivå, men huru de lyckas häri är en annan sak.
Arbetaren är icke längre ett viljelöst redskap i några bättre lottade individers våld, han kan fritt tänka och handla, åtminstone jämförelsevis. Det är inte rätt att sätta det förringade epitetet ”bara” i förbindelse med en skötsam, yrkesskicklig, intelligent och entusiastisk arbetare.
Han har under alla omständigheter det medvetandet att han är ingen parasit, han har rätt till att njuta af sitt lif, vid valurnan kan han inverka på samhällets gång, och han känner i sina ådror denna inre frigörelse, som föder en stark och välgörande jämlikhetskänsla. Arbetaren har äfven mer att säga i samhället än han ofta föreställer sig.
Det är ett dåligt tecken, då han gripes af misströstan och missmod och lyssnar till sirenens röst, då den hviskar inom honom: ”Du är bara en arbetare. Hvad tror du att du kan uträtta för att göra det bättre ställdt i världen för dig och för din omgifning?”
Själfva uttrycket ”bara en arbetare” är en förolämpning och ett skymford, som aldrig borde användas.
Clik here to view.
