Dagens resebrev kommer från Schweiz, som Trollhättecyklisten Axel Reinarth cyklar igenom på sin väg mot Jerusalem 1928.
Del 8
Icke endast i Belgien och Frankrike får man erlägga avgift för cyklarna. Även Schweix fordrar sådan, och för oss gick det på 75,40 francs tillsammans innan vi släpptes över gränsen in i Alpernas land, där vi gjorde vårt första uppehåll i den vackra Genèvestaden.
Genève ligger på en slätt, runt om omgiven av alper, vars toppar delvis voro täckta av snö, och som bilda en stilful ram kring staden med de 150 000 invånarna.
På grund av sitt vackra läge är den en av Europas vackraste städer och därför mycket besökt av utlänningar. Bland dess många monument finner man det utomordentligt mäktiga reformationsmonumentet, framställande sådana förgrundsfigurer som Calvin, Farel, Bezc och Knox. Där predikade Farel reformationen, som sedan av Calvin genomfördes. Hans gamla boningshus står kvar ännu såväl som Rousseaus födelsehus. I stadens katedral, S:t Pierre, finns graven efter hugenotternas ledare under Ludvig XIII, hertig Henri de Rohan.
Då man från Genève färdas på södra sidan om Genève färdas på södra sidan om Genèvesjön för att sedan följa den vackra Rhônedalen uppför, måste man genom en del av Frankrike, var gräns omsluter en del av sjön på nämnda sida. För oss blev det ett nytt bevis på fransmännens löjliga misstänksamhet, som åsamkade oss onödigt hinder men gav dem föga värde. Detta område synes bära rika skördar av vin såsom för övrigt hela Rhônedalen, som överallt på höjdsluttningarna bär ofantliga vinplanteringar. Som marken där lutar alltför starkt, har man för att kunna utnyttja höjderna, uppfört en mängd murar av sten och cement, mot vilka jorden jämnats. Från alpsjöar ledes sedan vatten, dels till vingårdarna och dels till samhällen, där det dygnet om ständigt rinner ur brunnsposternaoch därför är ständigt friskt och gott.
I trakten närmast Brig finner man icke många vingårdar. Jorden besås i stället med potatis och råg, och både man och hustru arbeta på åkern.
Det ligger stämning över dalen då aftonen inbrutit. Från fäbodavallarna uppe på höjdplatåerna, där kor och getter beta, hör man koskällornas ljud eka över dalen, medan kanske tonerna av en fäbodstintas sång blandar sig därmed bringande en hälsning till dem som bo bland dammet nere vid vägarna. Även hör man från de små byarna där uppe kyrkklockornas malm bringa budskap om andakt i den stilla aftonen. Om det finns ett folk, som bör kunna njuta av livet, så är det de som i sommartid bo på de schweiziska alpernas höjdplatåer, där lugn och frid härska i ren och frisk atmosfär.
De små samhällena och städerna ner i dalen erbjuda också något av skönhet, där de ligga inklämda mellan alper, vars snöklädda toppar gnistra likt väldiga diamanter i solskenet. Detta är icke minst fallet med Sion, staden vid Siomes utlopp i Rhône. På två av stadens dominerande höjder, ser man de vackra ruinerna av en biskoplig borg, ett romerskt kastell (Valeria) och ett slott (Majoria). Den låg inbäddad i grönt, och det var som att komma in i en liten lustgård.
Alltid är det något nytt, som fängslar ögat, då man far fram i Rhônedalen. Ibland är det de många variationerna i alplandskapet och ibland den egendomliga klädedräkt, som någon kvinna bär, vilken synes vara deras nationaldräkt. Den påminner rätt mycket om ett gammalt mod i Sverige för åtskilliga år tillbaka. Det var ock här i denna dal som hugenotterna i gångna tider kämpade för sin tro, och en och annan borgruin eller gammal murrest bär vittnesbörd därom.
Från Brig går vägen in i Italien genom det beryktade Simplonpasset, där passhöjden är 2 010 meter och landskapet storslaget vilt. Denna väg anlades av Napoleon I åren 1800-1806 och är skyddad för de där ofta förekommande lavinerna genom skyddshus och gallerier. För vår del fingo vi icke nöjet fara den vägen, enär det låg meterdjup snö där uppe, och vägen var omöjlig var omöjlig att befara för en cyklist. Det hade visserligen betytt ökade ansträngningar för oss att taga vägen över passet, men de storslagna naturscenerierna hade givit gott utbyte. Vi satte oss därför på tåget och foro genom Europas längsta järnvägstunnel, som är 19 800 meter, till första stationen på italiensk mark, Iselle, varmed vi var inne i det land som regeras av Mussolini och hans fascister. Färden tog en dryg halvtimme, medan passvägen hade tagit två dagar.