Förra veckan fick vi oss en redogörelse om Trollhättans södra missionsförsamling, som fyllde 70 år 1946. Samma år fyllde också Trollhättans evangeliska missionsförsamlingen, den som låg i stan där katolska kyrkan i dag håller hus (ni vet det som också DÅS promenerat förbi i ett inlägg i januari) 70 år, så nu ska vi få lära oss lite mer om den här församlingens utveckling också.
Visserligen menar artikelförfattaren att man kunnat spåra församlingens existens i de gamla handlingarna till 1 januari 1875, men man har ansett att man bör följa samma tradition som när man firade 50- respektive 60-årsjubileum 1926 och 1936. Sjuttioårsminnet ska högtidlighållas med stora möten i vilka bland annat de pastorerna C G Wernerson och Bertil Bernö ska medverka; de har tjänat församlingen förr om åren.
Tidningen Trollhättan väljer att uppmärksamma 70-årsfirandet genom att återge ett avsnitt av styrelsens redogörelse församlingens verksamhet under de gångna åren.
Överallt i vårt land pågick under 1860-talet andliga väckelser. Det var en andlig vårtid av stora mått. Stugor och hem fylldes av frälsningshungrande skaror. Från trakt till trakt vandrande evangelibudbärare, förkunnande frälsning och spridande andlig kunskap.
Enligt vad tillgängliga källor ger vid handen, började den fria andliga verksamheten att vinna insteg också i Trollhättan vid samma tidpunkt. Det omnämnes en man vid namn Nordgren, som vid slutet av 1860-talet kom till Trollhättan. Han ömmade mycket för människors frälsning och gick omkring i husen, där han samtalade med folket samt manade dem till omvändelse. Även från Göteborg kom väckelsens förkunnare. Frukterna uteblev inte. Många kom till tro på Gud.
Förgrundsgestalterna i den verksamhet, som så småningom alltmer stabiliserats i Trollhättan blev handlanden Carl Olsson, känd under namnet Carl i Anered, och banmästaren J Svensson. Under dessa mäns ledning samlades man till stugumöten i de hem som stodo öppna för den fria andliga verksamheten. Allt starkare kändes behovet av en sammanslutning för de troendes gemensamma uppbyggelse och samarbetet för människors förande till tro på Gud. Ur detta behov föddes Trollhättans Evangeliska Missionsförening. Själva dagen och året för församlingsbildandet kan dock inte angivas. Men från och med 1 januari 1875 finns fullständiga räkenskaper för Missionsföreningen. Med stöd av dessa räkenskaper och samtida protokoll kan man sätta årtalet 1875 som begynnelse för församlingens tillkomst.
Under samma år lades också grunden till ett missionshus på samma tomt som nuvarande Missionskyrkan är belägen (där dagens katolska kyrka står, red anm). I slutet av år 1876 var det användbart.
Sedan församlingen fått inflytta i detta sitt andliga hem, blev verksamheten mera ordnad och regelbunden. Men stora svårigheter av olika art mötte den unga församlingen. Både kyrkliga och borgerliga myndigheter samt den stora mängden av befolkningen betraktade den nya rörelsen med skeptiska och ovänliga blickar. Försök gjordes att förbjuda sammankomsterna. Det gick till och med så långt, att församlingen blev instämd för Väne häradsrätt, men domen där blev frikännande. Till detta kom besvärligheter av ekonomisk art och svårigheter med dåvarande Trollhätte Kanalbolag, som ägde tomten på vilket Missionshuset var byggt. Men motståndet och svårigheterna endast stärkte församlingen i dess arbete och tvingade den till ännu mera bön, arbete och offrande.
Redan i församlingens tidigaste skede försökte man få predikoverksamheten så välordnad som möjligt. År 1884 gjordes överenskommelse med predikanten Aug. Pohl i Vänersborg, att mot en årlig ersättning av 55 kronor skulle besöka församlingen en gång i månaden. Vid Pohls avflyttning från Vänersborg träffades en liknande överenskommelse med predikant S H Ohldin i Frändefors. Under åren 1891-1908 betjänades församlingen huvudsakligast av talare från Göteborgs predikantförbund. De, som mera regelbundet besökte församlingen, var bokhandlare M C Aaröe, magistrarna A Sölvén, K J Rosen, K L Larsén och J Dahlstrand. Två resepredikanter A F O Johansson och P Englund var några år omkring sekelskiftet bosatta i Trollhättan. Båda dessa var till god hjälp i församlingsarbetet och med ordets förkunnande. Även bland församlingens egna medlemmar fanns det några som framträdde med predikan och vittnesbörd. Bland dessa kan nämnas: C J Tengberg, G Strandberg, J Nyberg och K Linnarsson.
År 1893 var frågan om anställande av ordinarie predikant uppe för första gången, men det kom att dröja till 1908 innan den kunde förverkligas. Den första, som anställdes var pastor C N:son Nihlfors. Han stannade i tre år. Och efter honom har följande personer tjänat församlingen: Th Lundmark (1910-1913), And. G Bergh (1914-1922), Hugo Lilliefeldt (1922-1927), H Bjurö (1929-1933), C G Wernerson (1934-1940), Bertil Bernö (1941-1945) och Gunde Raneskog från 1 mars 1946.
Bland dem som längre tid varit ordförande kan nämnas: handlande Carl Ohlsson, banmästare J Svensson, kontorschef Oscar Jansson, kamrer J Elmer, förman Lars Andersson och nuvarande ordföranden Gunnar Borgefors från 1927.
Det gamla Missionshuset undergick flera gånger omfattande reparationer och betydande förändringar. Men det visade sig ändock allt eftersom åren gick mer och mer otidsenligt. Tanken på en ny och bättre samlingslokal började att småningom arbeta sig fram. I juli 1913 skänkte byggmästare Joh. Eriksson 3 000 kronor som grundplåt till en ny kyrka. Det kom ändock att gå många år innan den nya kyrkan blev verklighet. Den 25 augusti 1929 var den emellertid så färdig att den kunde invigas och tagas i bruk. Vid invigningen medverkade distriktsföreståndare O Olofsson samt pastorerna Lönnmark, Bergh och Lilliefeldt jämte en stor kör av sångare från Missionskyrkan, Andreaskyrkan, Immanuelskyrkan samt Missionskyrkan i Vänersborg. Det var säkerligen en av de största och mest glädjerika dagarna i församlingens historia (mer om denna invigning finns i inlägget från den 24 januari 2016).
Kyrkobyggnaden uppfördes under ledning av en inom församlingen vald byggnadskommitté med byggmästare Johan Andersson som arbetsledare. Så mycket som möjligt av arbetet såsom jordschaktning, stenpackning, sand-, kalk- och spånkörning, gjutningar med mera utfördes av församlingens egna manliga medlemmar på fritid. Det var en arbetsam tid, men arbetsglädjen och offervilligheten var stor och allmän. Kyrkan kostade i sitt dåvarande skick, med beräknad kostnad för egna arbeten 90 000 kronor, på vilket belopp vilade en skuld på 53 300 kronor. I början av 1930-talet gjordes lokalerna färdiga i bottenvåningen och dessutom reverterades och målades kyrkan utvändigt. allt för en sammanlagt kostnad av 6 000 kronor.
År 1933 inköptes en pedalorgel med 10 genomgående stämmor till ett pris av 3 900 kronor. Dessa båda belopp är nu betalda och på den ursprungliga kyrkoskulden har 21 300 kronor amorterats. Därutöver har en byggnadsfond för Staveredslund och Dannebacken insamlats, vilket uppgår till 3 000 kronor.
Församlingen har tagit som sin uppgift att bedriva evangelisk verksamhet även i samhällets ytterområden och omgivningar. Redan år 1893 börjades med söndagsskola och predikoverksamhet i Strömslund, där samlingslokal uppfördes och bekostades av byggmästare August Andersson. Verksamheten där utvecklade sig på ett glädjande sätt. År 1900 blev Strömslund en särskild krets och två år senare en fristående församling. År 1903-1905 bedrevs söndagsskola i Intagan, men på grund av höga omkostnader och andra svårigheter måste detta arbete nedläggas. En söndagsskola börjades också på Egna Hem år 1909, men även den måste upphöra efter några år därför att den familj i vars hem söndagsskolan hållits flyttade därifrån.
Alltsedan år 1931 har församlingen förhyrt lokal i Staveredslund och där bedrivit söndagsskola, ungdoms- och predikoverksamhet. Församlingens pastor har från och med år 1941 fått göra regelbundna besök i Norra Björke och under några år gjordes ett bestämt antal besök även i Härstad.
År 1888 anslöt sig församlingen till Svenska Missionsförbundet och vid ungefär samma tid även till Västkustens Missionsförening.
Medlemstalet ökade jämnt och stadigt under de första 40 åren, dock med undantag av det år Strömslundsförsamlingen bildades vilket medförde en kraftig minskning. Den största ökningen noterades år 1917. Församlingen, som då hade besök av evangelisten I Aug. Åström, fick i samband därmed uppleva en andlig väckelse. Vid församlingsmöte den 31 mars begärde ej mindre än 68 nya medlemmar inträde. Medlemssiffran kom då upp till 168, vilket är det högsta i församlingens historia. När artikeln publicerades 1946 bestod församlingen av 145 medlemmar.
Den äldsta verksamhetsgrenen är söndagsskolan. Den har kunnat spåras tillbaka till 1879, då en person vid namn Engström samlade barnen i sin bostad belägen på den tomt som nu är nummer 97 vid Kungsgatan. Efter honom upptogs söndagsskolarbetet av ingenjör Aug. Karlsson-Lager, antagligen år 1880. Undervisningen flyttades då till Missionshuset och barnantalet ökade till över 100. Bland de första lärarna kan nämnas: August och Emil Morén, Frans Kristensson, Olle Sten, S Wennberg, G Strandberg och Karl Gunnarsson. När ingenjör Karlsson-Lager efter ett tiotal år avflyttade från Trollhättan blev C J Tengberg föreståndare. Efter honom har följande varit föreståndare. kamrer J Elmer, 1946 års sekreterare i Vattenfallsstyrelsen Erik Grane, bokhållare Ernst Eklund, ingenjör Gunnar Borgefors, kontorsskrivare Oscar Ludvigsson och faktor David Persson, en sistnämnde från 1929.
År 1931 upptogs söndagsskola även i Staveredslund, och där har barnantalet ökat, så det är svårt att bereda barnen plats i den nuvarande lokalen. Föreståndare för denna söndagsskola är Harry Persson. Sammanlagda lärareantalet uppgår till 15 och barnens antal till 175.
Syföreningen började sin verksamhet vid 1880-talets mitt. Dess tillkomst motiverades kanske främst av ekonomiska skäl. De arbeten som förfärdigas i hem och på symöten, skänktes av medlemmarna och försäljes vid missionsauktioner. Stora summor har härigenom kommit kommit missionskassan till godo.
Ungdomsföreningen bildades år 1901 av Oskar Pettersson, Simon Florin, Ellen Andersson och Julia Adamsson. Föreningen verkar i intimt samförstånd med församlingen och har på mångfaldigt sätt tillfört den rika glädjeämnen och mycken välsignelse. Söndagsskolan blev först föremål för föreningens hjälp, omtanke och ekonomiska bistånd.
År 1908 startade ungdomsföreningen biblioteksverksamhet och förnärvarande finnes det cirka 300 böcker i biblioteket. Samma år börjades under blygsamma former den sociala hjälpverksamheten. För detta ändamål har ungdomsföreningen sedan insamlat över 5 000 kronor. År 1914 tog ungdomsföreningen initiativ till arbete bland tonårens ungdom, så kallad juniorverksamhet. Efter 10 år övertog församlingen denna verksamhetsgren. Under 1946 har föreningen tillsammans med Immanuelkyrkans ungdomsförening börjat med sommarhemsverksamhet vid Öresjö. Ungdomsföreningen hade 56 medlemmar 1946. Dess ordförande är pastor Gunde Raneskog.
Juniorföreningen bildades som nämnt 1914. Dess första ledning utgjordes av O Orthner, Erik och fru Grane, G Jakobsson och Frida Bergström. Församlingen har från den verksamheten fått mottaga ett flertal hängivna och löftesrika medlemmar under ledning av en kommitté med herr Rune Davidsson som ordförande.
Yngst bland församlingens verksamhetsgrenar är V P- och V F-avdelningarna. Den förra tillkom i februari 1935 och den senare i Missionskyrkan och Staveredslund något år senare. Dessa avdelningar tillämpar en arbetsform som liknar scoutrörelsen. Den står i förbindelse med söndagsskolan och avser att främja denna. Ordförande för V P-ledarna är förskollärare Lars Stomfelt och fr V F-ledarna fröken Ester Jansson och fru Greta Ottosson. Medlemsantalet i V P är 20 och V F 40.
I det frikyrkliga arbetet har sången och musiken intagit ett framstående rum och utgjort en viktig faktor i verksamhet och mötesprogram. Den blandade kören bildades år 1894 på initiativ av Svante Bergman och C Tengberg. Ledare för den har varit de båda nu nämnda samt George Hogman, pastor. Th Lundmark och ingenjör Gunnar Borgefors, den senare från 1920.
Musikföreningen synes vara något äldre än kören. Bland ledarna för den märkes Paul Olsson och pastor Lundmark. Nuvarande ledare är folkskolläre A Elmby.
Under församlingens 61 år var inkomsterna 225 000 kronor, och under den senaste 10-årsperioden har de uppgått till 133 000 eller tillsammans nära 360 000 kronor. I denna siffra ingår icke de yngre verksamhetsgrenarnas kassor. Beloppet talar på ett märkligt sätt om kärlek och offervilja för det evangeliska verket.
