”Lite stressigt i början, men sedan lugnade det ner sig”. Så beskriver Nicklas Hansson, festivalgeneral för Vicious rock lördagen, när festivalen arrangerades för tredje gången.

Nu har de fantastiska porträtten som smyckat allén under en hel månad tagits ner till förmån för andra aktiviteter i centrum. Gensvaret har varit mycket positivt och det är vi stolta och glada över. Många som passerat har uttryckt uppskattning för alla bilderna och otaliga nöjda konstnärer har visat runt sina familjer. Det har varit ett roligt, unikt och färgglatt inslag i gatubilden under hela juni månad!

I skrivandets stund finns alla porträtt i tryggt förvar på N3, och kommer att stanna där över sommaren. Det är många som vill ha tillbaka sin tavla har vi förstått och vi skall göra vad vi kan för att det skall ske. När skolorna börjar igen ser vi till att bilderna kommer tillbaka till rätt skola för att sedan förhoppningsvis hitta hem till sin ägare. De allra flesta tavlorna har hållit bra i väder och vind och faktiskt inte en enda har blivit vandaliserad. Ännu ett bevis på att utställningen har varit uppskattad!

Nu återstår bara arbetet för oss här på N3 att sortera bilderna – men det är kärt besvär!

Välbekanta låtar i en ny symfonisk tappning. Det utlovas när Ola Salo intar Drottningtorgets stora scen tillsammans med N3 Symfoniorkester under Fallens dagar.

Titanics undergång hade förmodligen krävt fler dödsoffer utan dävertar från Nohab. Tack vare Esther O´Hara placeras nu en av ”kranarna” i Trollhättan, och blir det enda permanenta Titanic-monumentet i Norden.

I början av september, lagom till Slussdagen, är tanken att en kopia av de livbåtsdävertar som användes vid Titanic ska placeras intill loket på Innovatum, och det tack vare kommunalrådet och arkeologen Esther O`Hara.
– I samband med att vi bollade idéer till Trollhättans 100-årsjubileum lyfte jag frågan att belysa kommunens koppling till Titanic, en insats som handlar om både liv och död, berättar hon och tillägger;
– För det är faktiskt så att de små lyftkranarna till livbåtarna, dävertarna, som den svenske uppfinnaren och ingenjören Axel Welin utvecklade monterades ihop på Nydqvist & Holm i Trollhättan. 16 par levererades till Titanic. Och de passagerare som räddades gjorde det nästan uteslutande genom att firas ned i livbåtar med hjälp av dävertarna.

En av dem som inte fick någon plats i livbåt var Trollhättebon Henrik Kvillner, ingenjör på kanalverket och en av 20-talet västsvenskar ombord på Titanic.
Kvillners kropp var en av få som bärgades och kunde identifieras efter olyckan. Hans öde kommer även att finnas med som en del av minnesmärket.
Uppdraget att göra en kopia av Welins skapelse har jubileumsrådet gett till ett lokalt företag.  Och monumentet ska kompletteras med en platta med text av Esther O Hara, som under många år forskat om Titanic och kallar sig själv för ”Titanic-nörd”.
– När det stod klart att min idé blir verklighet sa kulturchefen Christer Olsson; ” nu har du blivit med dävert, Esther”. Och ja, det känns bra.

Enligt Esther O`Hara blir monumentet i Trollhättan det första permanenta minnesmärket i Norden som erinrar om Titanics undergång och de människor som förlorade livet när fartyget kolliderade med ett isberg 1912.
Samtidigt hoppas kommunalrådet att monumentet ska ge upplysningar om den del av historien som Trollhättan bidrog med något positivt till.

Efterforskningar har visat att varje Trollhättemonterad dävert var utrustad för att sjösätta upp till fyra båtar. Alltså skulle antalet som levererades till oceanångaren kunnat sjösätta totalt 64 livbåtar.
Men rederiet White Star Line ska ha tyckt att det såg för belamrat ut med så många livbåtar på promenaddäck, därför togs bara 20 med.
– Då fanns det ändå fler livbåtar ombord än vad lagen krävde, det säger mycket om hur eftersatt sjösäkerheten var vid den här tiden, anser Esther O`Hara.

Före Titanics jungfruresa hade dävertarna aldrig testats i nödsituationer.
– Det hade spridits ett rykte om att Titanic skulle vara osänkbart.  Så ingen som tillverkade dävertarna här i Trollhättan trodde på allvar att de skulle behöva användas. Men så blev det, och de fungerade optimalt. Teknik från Trollhättan räddade över 700 liv.

Esther O ´Haras intresse för Titanic kom med modersmjölken. Hon är född och uppvuxen i Liverpool, Titanics officiella hemstad.
– Min mamma var journalist och skrev om Titanic och dess överlevare i lokaltidningen. Hon skrev även två böcker om katastrofen och historien fascinerade mig tidigt. Det var kanske en av de första stora globala nyheter som spreds över världen.

Att minnesmärket ska placeras vid loket på Innovatum var inte Esther O´Haras förstahandsval. Hon tyckte att monumentet skulle ha haft sin plats vid slussarna. Men nu är hon ändå nöjd.
– Här på Innovatum finns en fantastisk industrihistoria och vi får ett monument som i alla fall jag saknat i Sverige.

Fakta: Titanic
Oceanångaren Titanic var byggd för rutten Southampton – New York. Vid tidpunkten för sjösättningen var hon världens största passagerarfartyg. Den 10 april lämnade Titanic Southampton för sin jungfruresa, med 2 207 personer ombord.
Strax före midnatt den 14 april krockade båten med ett stort isberg nordöst om Newfoundland. Några timmar senare sjönk fartyget i Nordatlanten. Antalet livbåtar räckte bara till hälften av passagerarna.
1 495 människor omkom, 712 räddades. 123 svenskar fanns ombord, varav ett 20-tal var västsvenskar. Totalt omkom 89 svenskar.
Källa: Sjöhistoriska museet

Monica Sahlback

Ösregn hela fredagen och en skur på lördag innan det var uppehåll på kvällen. Trots vädrets makter lockade den allra första Subkulturfestivalen en hel del publik.

Efter en fullspäckad vår, följt av en lugnare sommar, rivstartar fortsättningen av 100-årsjubileet med kalas i helgen. Som spindeln i jubileumsnätet ansvarar Jenny Persson för att hålla ihop alla trådar under året.
– Det har varit intensivt och lärorikt, säger projektledaren.

I helgen fylls centrum av underhållning, artister och föreningsliv för att fira hundraåringen med en två­dagars födelsedagsfest.

– Kalaset är höjdpunkten och det största utomhus­arrangemanget under hela året, säger Jenny Persson, projekt­ledare för jubileet.

Firandet pågår under hela helgen och på lördagen ligger fokus just på utomhusaktiviteter. På ett antal olika­ platser i centrum, till exempel på gågatan och på Drottningtorget, ställer föreningslivet i Trollhättan ut och visar upp sin verksamhet.

– Det handlar om över 100 föreningar som är på plats och allmän­heten får möjlighet att prova på olika aktiviteter. Det blir uppvisningar inom till exempel kampsport, streetbasket och dans, säger Jenny Persson.
Studieförbunden ansvarar för en egen scen där lokala band och körer uppträder.

Maria Alberts park antar formen av ett festivalområde för barn, med ponnyridning och små biogasbilar. Klockan 11 på förmiddagen invigs den nya Macken-lekplatsen där särskilda gäster är på plats.
– Claes och Anders Eriksson är med vid invigningen och det är vi väldigt glada för, säger Jenny Persson.

Galenskaparna återkommer för mer uppträdande framåt kvällen då det vankas underhållning och musik på Drottningtorgets scen med Jill Johnson, Doug Seegers och Darin.

På söndagen flyttar kalaset inomhus, närmare bestämt till Folkets hus Kulturhuset. Där hålls det program på nästan alla scener.
Samtidigt är det dags att öppna dörrarna till huvudbiblioteket, som har nyinvigning.

– Det känns pirrigt och spännande. Vi jobbar för högtryck och just nu håller vi på med att sätta upp alla böcker, skyltar och lampor, säger Helena Sundström, bibliotekarie och programansvarig för invigningen.

Biblioteket, som har varit stängt sedan januari, har genomgått en renovering och lokalerna har fått nytt golv, nya bokhyllor, ventilation och belysning.

Barnavdelningen har blivit större, och det firas med musik och teaterföreställning under invigningen. Uppe i salen Clio i Folkets hus Kulturhuset blir det författar­besök och uppläsningar med Morgan Larsson, Majgull Axelsson och Marjaneh Bakhtiari.

På invigningen presenteras också det färdiga resultatet av deltagarprojektet Trollhätteberättelser. Under hela året har allmänheten fått skicka in sina egna berättelser om staden och dessa har sammanställts till en bok som nu är klar.

Arkitekter och representanter från Trollhättans stad är på plats i Folkets hus Kulturhuset för att presentera nästa förslag på nya Drottningtorget. Det nya förslaget, som har arbetats fram av arkitekter under sommaren, är en kombination av de tre tidigare alternativen.

Från en fest till en annan. Nästa vecka blir också fylld av aktiviteter. På onsdagen drar Allians­loppet igång med tävlingar varje dag fram till och med lördag. Först ut är Klassjoggen där grundskoleelever deltar. De senaste åren har rullskidtävlingen Alliansloppet direktsänts i tv, men i år faller extra rampljus över loppet då sändningen pågår under både fredagen och lördagen.

Johanna Lundberg

Under rubriken ”Någon gång i framtiden…” har elever i åk 4-6 bjudits in att skriva texter om just framtiden.

Formen var enklast möjliga – skriv max en A4-sida och skriv på det språk som du känner dig mest bekväm på.

Vi fick in 572 unika, fantastiska, allvarliga, kloka, humoristiska, vackra, skrämmande, poetiska och tankeväckande texter. Och nu har vi läst alla. Flera gånger. Det är en makalös skriftsamling som nu finns samlad på följande länk:  Någongångiframtiden

I samband med bibliotekets nyöppnande nu på söndag kommer vi även att presentera en fysisk samlingsbok där 100 av de 572 texterna finns med. Urvalet till den var ingen lätt uppgift, men med hjälp av kloka pedagoger på N3 och kloka bibliotekarier från Stadsbiblioteket så gick det tillslut. vi har läst poesi, science fiction, skräck, framåtblickar och bakåtblickar. Det finns alla sorter, och alla är unika och viktiga.

och nu är det äntligen dags för boksläpp! Vi finns på plats inne på biblioteket stora delar av söndagen, kom gärna fram och prata med oss. Har ni tur kan ni till och med få träffa några av medförfattarna,

hjärtligt välkomna!

När Macken-lekplatsen invigdes på lördagen fanns också några av huvudfigurerna på plats i Maria Alberts park. Hela intervjun med Claes och Anders Eriksson ser du om du klickar på blålänken.

Bröderna Eriksson om invigningen av Macken-leken.

1 of 30

Att Trollhättan firar 100 år har uppmärksammats under hela 2016 men i lördags samlades trollhätteborna för att fira födelsedagen med musik, dans, lek och galenskapare.

I maj 1916 fick Trollhättan sina stadsrättigheter och de då 14 000 invånarna kunde kalla sig stadsbor. Nu hundra år senare har invånarantalet växt till nästan 60 000 och under lördagen var det som om trollhätteborna gått man ur huse för att vara med och fira tillsammans på hundraårskalaset.

En rekordstor mängd personer var på plats i Maria Alberts park under förmiddagen för invigningen av Macken-lekplatsen.
– Anders och Claes är två viktiga trollhättebor som vi nu vill tacka för att vi har fått göra den här lekplatsen, säger kommunalrådet Monica Hanson (S), innan hon lämnar över ordet och mikrofonen till Claes Eriksson.
– Att allt detta har gjorts utifrån en teveserie som gjordes för 30 år sedan om två bröder på en mack. Det är svårt att hitta ord för det, säger Claes Eriksson.

På scenen berättade han om oron inför att första avsnittet av teveserien skulle sändas och om den första kritiken. Den beskrev handlingen i Macken som två konstiga bröder som pratade på en ”påhittad” dialekt. Trots det sågs sista avsnittet av halva Sveriges befolkning och har i dag visat sig vara tongivande åt både svensk humor och nu åt en helt ny lekplats i Trollhättan.
– Vi kunde inte vara mer hedrade. Det här är ett stort ögonblick för oss, säger Claes Eriksson.
För trollhätteborna Malin och Christoffer Sundin var det extra roligt att ta med barnen till den nya lekplatsen.
– Vi är stora beundrare av Galenskaparna och det är roligt med en plats som blir lite extra härlig för oss lokalt, säger Christoffer Sundin.

I resten av centrum var det under lördagen fullt med föreningar, framträdanden och uppvisningar på olika håll.
På Polhemsplatsen fanns det bilder från förr för de intresserade där klubbar och hembygdsföreningar visade upp ett dåtida Trollhättani bildvisningstältet. Inne i Backstugans vänners tält visar man upp foton från Upphärad under de senaste hundra åren, bland annat från den gamla halmhylsefabriken som väckt intresse.
– De flesta som har någon anknytning till Upphärad tycker att det är kul att komma förbi och kika på bilderna som finns därifrån, säger Kaisa Vento från Backstugans vänner.

Runt om fanns det mycket att prova på. Allt från basket och bandy till ponnyridning och breakdance. Hos scoutkåren hade man en rad aktiviteter att kasta sig ut i.
– Här kan man få testa på hinderbanor, gå på lina och ta sig en korv. Här ska man ha väldigt roligt, säger Eva-Marie Johansson från Trollhättans scoutkår.

På onsdag blir det mycket spring i Trollhättan – för tredje året i rad drar höstterminen igång med Klassjoggen.

Bakom arrangemanget står Alliansloppet, som hålls i Trollhättan den 24-27 augusti.

– Det är tredje året vi kör, andra där alla skolorna är med. Det som är nytt i år är att starttiden är ändrad. Årskurs 4 startar klockan 11 och så släpper vi på årskurs för årskurs med tjugo minuters mellanrum, säger Magnus Eriksson, en av arrangörerna.

De allra minsta, årskurs F-3, springer på respektive skola (cirka 3 000 barn), medan de äldre i årskurs 4-9 (cirka 4 000) springer rundan i centrum.

Där går banan, som är 2,4 kilometer lång, från Drottningtorget ner till Klaffbron och sedan över Spikön, där det kommer att finnas en vätskekontroll. Därefter springer barnen över järnvägsbron och tar sig via allén på Kungsgatan tillbaka till Drottningtorget.

– Trafiken är svår att stänga av helt och hållet, men vi kommer att ha 100 funktionärer igång som ser till att allt flyter.

Vad hoppas du att barnen ska tycka om arrangemanget?

– Jag hoppas framförallt att de ska tycka att det är roligt, men även att de ska känna rörelseglädje och kanske bli sugna på att fortsätta röra på sig, säger Magnus Eriksson.

Kristina Stulken

1 of 5

Norge har dominerat på herrsidan under årets Alliansloppsvecka, och gjorde så även på lördagen när Petter Eliassen korsade mållinjen först, följd av fyra landsmän. Det blev däremot svensk seger bland damerna, där Hanna Falk återigen var snabbast.

Falk vann även 2015, då efter en dramatisk spurtstrid. I år var det taktiska upplägget lite annorlunda, och redan några kilometer från mål lämnade hon klungan och gav sig ut på ett soloäventyr. Falk fick draghjälp av herrtävlingens tvåa och trea, Johan Kjölstad respektive Anders Mölmen Höst, och var urstark på slutet.

Segertiden: 2:01:16, nästan tre minuter långsammare än ifjol.

– Det var kul att avgöra på ett annat sätt i år, det visar att jag kan åka fort och inte bara hänga med. Nu var det jag som höll högsta farten, konstaterar Hanna Falk som haltade kraftigt efteråt, dock enbart beroende på kramp.

På herrsidan var dramaturgin nästan identiskt, frånsett det faktum att Petter Eliassen gick ifrån aningen tidigare än Falk. Han nådde målområdet vid Hansenplatsen på tiden 1:43:38.

– Jag var sliten i de sista backarna men försökte få upp lite fart på de platta partierna. Sedan fick man adrenalin och då var det bara att köra på, säger Eliassen som hade en åttondeplats som bäst sedan tidigare, noterat 2014.

Nu kunde han titulera sig stolt segrare av Alliansloppet anno 2016.

– Det är fantastiskt. Jag hade inte trott att jag skulle klara av det, så det känns väldigt härligt.

Efter att Trollhättans stad haft hundraårskalas var det under söndagen slussarnas tur. I år är det hundra år sedan nuvarande slussleden invigdes och därför firades Slussdagen med extra allt.

Dagen inleddes med invigning av nya trappan på kanalkanten och av Olidebron. Nedanför Saab-museet hade folk samlats för att lyssna på invigningstalet om slussarnas betydelse för Trollhättan och regionen. Sjöfartsverkets generaldirektör Ann-Catrine Zetterdahl talade om hur tankarna på att binda ihop Västerhavet med Östersjön, formats redan på Gustav Vasas tid.

– Om hundra år hoppas jag att det står folk här igen och firar!

När hon och kommunstyrelsens ordförande Paul Åkerlund (S) klippt bandet var det fritt fram för trollhätteborna att testa vad den nya bron gick för. Först över var Kalle och Lisa Frendberg tillsammans med morfar Mats Frendberg.

1 of 7

Trollhättans historia om älven, ­befolkningen och industrin fick nytt liv när konserten Stadens ljud hade urpremiär vid övre slussarna.

Sällan har väl så många människor samlats vid slussarna på en och samma gång. Men ett verk specialskrivet för och inspirerat av Trollhättan och slussleden lockade förstås, och längs med hela övre slussen var det fullt med folk.

– Jag är väldigt spänd på hur det kommer att låta, sa Trollhättebon Lena Johansson som lyckats få en plats med hyfsat bra sikt.

För även om det i huvudsak handlar om att lyssna var själva konserten ett skådespel i sig. När de första tonerna strömmade ut över slussen riktades uppmärksamheten mot brassensemblen uppe på berget intill kanalkontoret. Därefter stämde N3 symfoniorkester in i en hyllning till älven, under ledning av Ulf Wadenbrandt.

I takt med att stråkarna växte närmade sig Färjan Norrköping med Kammarkören ombord. När slussen fylldes och vattnet började stiga, steg också rösterna från kören.

Verket ”Stadens ljud – Fata Morgana” är skrivet av Martin Q Larsson och Leif Jordansson, båda med rötterna i Trollhättan. I den nykomponerade musiken väcker de liv i de ljud som är så starkt kopplade till stadens historia. Klingandet som signalerar broöppning. Vinkelslip och hammarstäd från ­Nohabs smeder.

Elgitarrensemblen i blå snickarbyxor rev av stenhårda riff som förflyttade tankarna till industrierna och maskinerna. En arbetsmarsch från Trollhättans Stadsmusikkår symboliserade hur staden byggs och tar form.
Många av ljuden från stadens historia är förinspelade och används i ett collage tillsammans med den levande musiken. I det stycke som symboliserar mångkulturen hördes röster talandes olika språk.

Ljudbilden fick strax sällskap av de fasta takterna från en finsk tango bort­ifrån slussplan, när Bengt Huhta ackompanjerad av Stefan Wenerklang på dragspel och Jörgen Winblad på tuba, gjorde entré med båt.

Samtidigt sjöng operasångerskan Evelina Stenvall en aria där Finska kören från Lextorpskyrkan fyllde i.
Plötsligt hördes bekanta rop. Någon ropar på Lasse och på Ulla. ”Nu är det mat!”. Igenkännande fniss från publiken när Trollhättans Motettkör framför stycket där mammor ropar in sina barn till middag. Kören ackompanjerades av taktfasta slag från Mattpisk-slagverkare från N3.

När Peter LeMarcs stämma sedan ljöd över slussområdet i den specialkomponerade barndomsbetraktelsen ”Stavre mosse” uppstod en nästan trollsk stämning mellan bergen.

I finalnumret dunkade maskinerna igen. Henrik Gad tenorsaxofonsolo inledde men fick snart sällskap av symfoniorkestern, stadsmusikkåren, körer, smeder och gitarrer och musiken svällde ut över slussarna.
Men sedan klingade det ut och vi avslutade där vi började, med brassensemblen uppe på berget och solen som speglade sig i blåsinstrumenten.

Lena Johansson var fascinerad av musikupplevelsen.

Kände du igen Trollhättan i musiken?
– Ja, och det var riktigt mäktigt, tycker jag.

Johanna Lundberg

Att Johan Bohlins stora samling med Trollhätteglass-prylar skulle bli en del av Trollhättans 100-årsfirande har önskats från flera håll. Nu kommer glädjande besked – 8 oktober går samlingen att beskåda i Konsthallen Trollhättan.

Johan Bohlin, barnbarn till Tore Bohlin som en gång jobbade som glassmästare på Trollhätteglass, har en stor samling med prylar kopplade till det gamla glassföretaget.

– Jag vet inte hur stor samlingen är, för den växer för varje vecka, men runt 2 800 föremål är det nog, säger Johan Bohlin.

Nu kommer Trollhätteborna att kunna ta del av den stora nostalgiskatten. Den 8 oktober öppnar en ny utställning i konsthallen som ska kretsa kring fyra personer/företeelser från Trollhättans historia.

Det blir fotografier av Annie Wallén, som arbetade i staden i början av 1900-talet, konst från Carl Wallström och gamla fanor till fackföreningar, ritade av Ida Mellgren i slutet av 1800-talet.

Och glass i stora lass då.

– Johans samling tillsammans med texter och bilder som handlar om Glass-Oskar och Trollhätteglass blir en del av utställningen, säger Christer Olsson, Trollhättans stads kulturchef.

Hur samlingen skulle kunna bli en del av 100-årsfirandet har diskuterats ett tag, men nu har man hittat rätt forum tycker Christer Olsson.

– Vi känner att det här är något som kan göra den rättvisa, säger han.

Det blir första gången som Johan Bohlin visar upp hela samlingen. Runt 1 000 av föremålen har visats i Vårgårda innan han köpte upp dem, men något i den här storleken har aldrig presenterats.

Har du själv någon favorit bland alla prylarna?

– Jag har många favoriter, men ska jag välja en är det en ljusskylt som ska ha suttit på kiosken på torget, säger Johan Bohlin.

Karin Danielsson kommer att stå för texterna till utställningen, som också kompletteras med gamla bilder som samlats in från flera håll.

Kristina Stulken

Filmer som utspelar sig i framtidens Trollhättan – det är temat när eleverna i årskurs 7-9 ska få bidra och vara med i firandet av Trollhättan 100 år.

Skoleleverna i Trollhättan har under jubileumsåret skapat fantasifulla födelsedagstårtor, målat självporträtt som prytt allén på Kungsgatan och skrivit berättelser om framtidens Trollhättan.

Just framtidstemat hänger med när stans äldsta elever i årskurs 7-9 ska få delta i firandet. Deras uppgift blir att skapa filmer, i valfri genre, som utspelar sig i det framtida Trollhättan.

– Barnen och ungdomarna är ju Trollhättans framtid, därför har vi det temat, säger Marie-Louice Zainali, som jobbar på N3 och tillsammans med kollegan Thomas Johnsson håller i projektet.

Tanken är att eleverna, förutom att få handledning av sina pedagoger, ska ta hjälp av personalen på de olika förvaltningarna i Trollhättan med allt från faktahjälp till skådespelarinsatser.

– På det här sättet kan de, på ett lustfyllt sätt, få djupare kunskap om staden, samtidigt som pedagogerna kan knyta projektet till fler ämnen. Med tanke på det ständiga bildflöde vi lever i, är det också ett bra sätt att ge barnen kunskaper om hur man skapar film, säger Marie-Louice Zainali.

Eleverna kommer att använda den teknik som finns på skolorna, som filmkameror, smarta telefoner och surfplattor. När filmerna är klara kommer de att visas i en egen kanal på Youtube, som har fått namnet Tomorrow channel.

– Jag kan inte säga något datum än, men det blir någon gång i mitten av december, säger Marie-Louice Zainali.

Kristina Stulken

”Skratten ska dundra genom Trollhättans 100 år” heter humorshowen med Therese McDonald som visas på Hebeteatern den 14 oktober.
Therese McDonald tar upp allt från bilar, slussar, bandy, profiler och politik. Och frågar sig bland annat varför Trollhättans torg är förklätt till cirkus, vem Betty Back var och hur man lär sig att säga GKN, något som alltid hetat flygmotor.

Trollhättan blev stad 1916 och det året föddes också Karin Andersson och Maja-Stina Berglöf. De båda hundraåringarna fick i går ett högtidligt firande på Strömkarlen.

2016 har firats på många sätt och under seniorkulturveckan firas det också lite extra i år.
– Vi gick ut med frågan om hur vi skulle fira i omsorgen och då har det blivit föreställningen The Rose och många tårtkalas, berättar Jenny Persson på Trollhättans stad.

Man har också bjudit in alla som fyller 100 år i år i Trollhättan – det är hela sex stycken.
Två kunde hörsamma inbjudan på måndagen inför andra föreställningen av The Rose – och det var Karin Andersson och Maja-Stina Berglöf.

De båda fick motta fina blombuketter av kommunalrådet Monica Hanson som också höll ett litet tal till dem.
– Vi har sex hundraåringar och det är bara kvinnor. Trollhättan är en pigg hundraåring och vi vill uppvakta två andra pigga hundraåringar, sa Monica Hanson bland annat.

Hansson berättade också att Karin Andersson är född och uppvuxen i Trollhättan medan Maja-Stina kommer från Vadstena och har kommit hit till Trollhättan på senare år. De två hundraåringarna talade lite med varandra och skrattade gott.

– Ja så här mycket har jag väl aldrig blivit uppvaktad, sa en nöjd Maja-Stina och fick medhåll av Karin.
Fotnot. Förutom Maja-Stina och Karin var även Karin Nordén, Gertrud Olsén, Karin Svensson och Margareta Eriksson inbjudna. Den sistnämnda kunde inte komma då hon faktiskt fyllde 100 år i går och hade födelsedagskalas.

Susanne Engdahl-Jensen

1 of 4

Annie Walléns foton, Ida Mellgrens fanor, Carl Wallströms målningar och Oscar Olsson och hans Trollhätteglass. Den kvartettens livsverk visas nu på Konsthallen.

På lördag är det vernissage för fyra Troll­hättebor, en utställning som pågår fram till den 18 december och som lyfts fram som unik.
Inte minst av Trollhättans stads kulturchef Christer Olsson som är mycket nöjd med att konstprojektet, som är en del i Trollhättans 100-årsfirande, nu äntligen är i hamn.
– Vi har lånat in föremål från privatpersoner, vi har rotat i arkivet på Innovatum, vi har fått jättefin hjälp av personer som skrivit bildtexter i utställningen, det här känns helt klart exklusivt.

Han spatserar runt i lokalen och visar upp målningar av Carl Gustaf Wallström (1831-1904), går vidare för att berätta om Annie ­Walléns ­detaljrika bilder, pekar på Ida Mellgrens mäktiga fanor som hänger från taket.

Christer Olsson ser stolt ut. Han säger att ­utställningen är unik eftersom det nu visas upp föremål som inte funnits tillgängliga för allmän beskådning på över 50 år.
– Jag tror exempelvis inte att någon sett Ida Mellgrens fackföreningsfanor i siden, som är unika värdefulla konstverk, på väldigt länge, säger han och ser fundersam ut.
– Frågan är om man kommer att kunna se fanorna om ytterligare 50 år, det är så sköra, så gamla, jag är inte säker på det.
Enligt Christer får fanorna bara får hänga uppe i lokalen under korta perioder, när ljuset inte är för starkt.
– Visst har de slagkraftiga budskap i sig, det var tider det.

Peter Hagsér, verksamhetsansvarig på konsthallen, småspringer runt med hammare och spik i högsta hugg. Han hänger upp tavlor och fotografier.
– Vi hänger på, säger Christer ­Olsson och ställer sig framför en stor tavla ­målad från Spikön.
– Wallströms verk har man inte ­kunnat se på någon utställning de sista 25 åren. Visst är den här fin med ett skimmer över sig. Där ser du Strandgatan, kanalbåten Näcken och Villa ­Elfhög.

Vi tar ett kliv vidare bort till fotografierna av Annie Wallén (1852-1918).
Hon fick bland annat förtroende­uppdraget att dokumentera kanal- och ombyggnadsarbetet från 1910.
– Hon fotograferade där fram tills 1916 då kanal- och slussleden var klar. Kolla in detaljerna, med datum och allt, det är häftigt att se.

Johan Bohlin ropar på Christer ­Olsson och ber honom titta på ett foto ur hans jättelika samling om Glass-Oskar och Trollhätteglass.
– Kiosken var svart- och gulrandig, det kan man ju se tydligt och klart, ­bilden har ju färg. Det har tydligen tjatats en del om det, menar Christer Olsson.

Sofia Callesson

I sex kortfilmer får publiken bekanta sig med några Trollhättepersoner och ett uppror. Nu är premiärdatum för de historiska filmerna satt.

Som en röd tråd genom de sex filmerna får publiken följa fotografen Ida Mellgren, när hon träffar på Betty Back, Magnus Åberg, Gustava Melin, Annie Wallén och Gunnar W. Andersson. Man får också en inblick i Önanupproret.

Filmerna kommer att premiärvisas på bion i Folkets hus den 11 november.

– Det känns jättebra och det har varit ett väldigt stort engagemang från alla inblandade. Vi är jättenöjda med allt från foto till skådespelarnas insatser, säger Johan Fågelström, som tillsammans med John Tornblad från Affekt film står bakom initiativet till filmerna.

Vid premiären blir det sedvanligt mingel, presentation och eftersnack. Alla som på något sätt har jobbat med filmerna framför eller bakom kameran kommer att bjudas in, men ett begränsat antal biljetter finns även för övriga som vill gå.

– Vi kommer att släppa dem via Trollhättans stads hemsida i mitten av oktober. Det är först till kvarn som gäller, säger Jenny Persson, projektledare för 100-årsfirandet.

Men den som inte lyckas knipa en biljett då får fler chanser.

– Det kommer att bli fler tillfällen, men inga datum är satta än, säger Johan Fågelström.

Kristina Stulken