Från och med den här delen ska vi ta del av Trollhättepastorn Axel Reinarths reseskildring såsom den publicerades i Trollhättans Tidning 1928. I den här delen cyklar Reinarth genom Danmark.
Del 2
Jag sitter på ett hotellrum i en gammaldags småstad i sydligaste Danmark. Solen fyller rummet med sitt ljus och sin värme, och jag kan ej undgå att känna mig nöjd med min tillvaro, medan jag njuter lugn och vila efter utståndna strapatser under färden hit. Dag efter dag har stålhästen rullat över de präktiga danska vägarna i god medvind och hård motvind, i gott väder eller regn- och hagelskurar.
Sven Börjesson och undertecknad lämnade Göteborg den 12 april och resteöver till Frederikshavn i Danmark med ångaren Najaden. Vädret var vid avresan grått och kyligt men övergick till härligt solsken, då vi kommo ett stycke utanför Vinga. Efter knappt fem timmars gång lade vi till vid den danska staden kl. 3 em. och befunno oss snart i land, sedan passen blivit vederbörligen stämplade och tulltjänstemannen helt flyktigt sett på vårt bagage.
Vår tusenmilafärd var således börjad. Men vad skola vi väl få uppleva under den.
Snart sökte vi oss ut ur staden, där en dam skyndade efter oss med orden: ”Jag ser, Ni äro svenskar. Ni glömmer väl inte att det är högerkörning i Danmark.” Den blågula duken, som vajade fram till på våra cyklar, hade tydligen förrått oss. Vi tackade för den vänliga upplysningen, som dock icke var någon nyhet för oss, och foro vidare.
I Sæby stannade vi över natten hos några vänner, som bevisade oss stor gästfrihet och gjorde vårt första uppehåll på främmande mark på det högsta angenämt.
Sæby är en idyllisk liten stad i gammal stil med små hus och krokiga gator, där konstnärer har god tillgång till vackra motiv. Stadens skönhet är den närbelägna Sæbygaards stora bokskog, som nu var kal till följd av den tidiga årstiden, men som i sommartid har många vackra partier, och vars skönhet höjes genom den lilla Sæbyån, som genomflyter skogen.
Bondgårdarna i Danmark äro särskilt i landets norra delar uppförda i form av en fyrkant med hus på tre sidor, alla sammanhängande i ett och täckta med halm. Man kan därför gå från boningshuset direkt in i ladugården utan att behöva gå ut. Landet är över allt flackt och vågformigt. Det blir därför en smula enformigt att dag efter dag fara fram på vägarna.
I Aalborg, som ligger på Limfjordens södra strand, stannade vi något. Från det på fjordens norra strand liggande Hörresundby (Norresundby, red. anm) leder Kristian X:s bro, 279 meter lång, över till Alborg. Nämnda bro flöt under senvintern bort med isen. Affärs- och gatulivet är livligt i Aalborg, men staden har i övrigt en ålderdomlig prägel, smala gränder och korsvirkeshus. Helt nära omnämnda bro ligger slottet Aalborgshus från 1500-talet med delar av de gamla vallarna kvar. I Nordvästra hörnet av vallen finnes åt gårdssidan en liten och låg cell av tegel, mörk och dyster, med ett par grova järnkedjor i golvets mitt. Den låga dörren är järnbeslagen och försedd med mycket små hål för luftväxling. I denna högst hälsovådliga cell förvarades fordom förbrytare. Den siste, som där suttit fängslad, var en man som begått många brott, och som där hölls fången i många år.
Då vi åkte från Aalborg till Randers blåste hård motvind, och vi måste pressa oss fram meter efter meter för att hinna fram till Randers, dit det är 69 kilometer. Då vi nådde målet, gåvo vi oss själva ett gott betyg för den uthållighet, som vi ådagalagt. Vi voro således i en stad, där den svenska generalen Wrangel år 1643 hade sitt högkvarter, och där de jylländska bönderna fordom samlade sig vid resningen mot Knut den helige.
Nästa dag fortsatte vi mot Aarhus, Jyllands huvudstad, som inberäknad förstäderna har en folkmängd på 80,000 inv. Den är belägen i en dalsänka vid Aarhusviken och gör trots sin ålder ett modernt och livligt intryck. Stadens domkyrka, ursprungligen en basilikal anläggning, påbörjades omkr. år 1200 och lär vara nordens längsta kyrka. Den inrymmer många sevärdheter, bl. a. ett vackert altarskåp av B. Notke. Svartbrödernas gamla klosterkyrka, ”Frue kirke”, från senare hälften av 1200-talet är, jämte det därintill liggande gamla munkklostret, i väsentlig del bevarad i sitt ursprunliga skick. Söder om staden ligger det vackra Marsalisborgs slott, en nationalgåva till nuvarande konungen Kristian X, medan han var kronprins. Aarhus hette fordom Aros och var redan under medeltiden betydande. Nu är den knutpunkt för ett stort järnvägsnät, har stora industriella anläggningar och livliga ångbåtsförbindelser.
På vägen till Aarhus kommo vi i samtal med en av deltagarna i det omtalade luffartåget till Köpenhamn. Till minne av detta ”fälttåg” bar han på ett rött band, som han tog upp och visade oss, cirka 15 cm. långt och 1 cm. brett med den historiska dagens datum påstämplat. Att han var stolt över bandet, behövde ingen tvivla på. Det råder stor arbetslöshet i Danmark, och enbart på landsvägarna lär vandra 10,000 män.
Kommer man ner mot Vejle, börjar naturen bliva olika den i nordligare Danmark. Denna stad ligger också i en av Danmarks vackraste trakter, omgiven av skogklädda höjder. Härifrån gick färden till den gammeltida lilla staden Ribe, som ligger 5.5 km. från Nordsjön och på en slätt, som mot havet övergår i ett bördigt marskland, ofta utsatt för översvämningar. Staden har många smala, slingrande gator samt intressanta korsvirkeshus. Dess domkyrka är en av landets största och vackraste, uppförd av tuffsten i romersk stil 1125-1160.
I Tönder, där vi gjorde vårt sista uppehåll i Danmark, mötte vi ännu en göteborgare, Ivar Lindqvist, som blir tredje man på tusenmilafärden. Därifrån hade vi inte långt till tyska gränsen, som skilde oss från våra danska grannar, hos vilka vi rönt så mycket välvilja.
