Den 24 juni 1988 skrev Bengt Lindström artikeln ”Trollhättan sommarparadis”, med underrubriken ”Midsommardans på torget förr” i Trollhättans Tidning. Den blir ytterligare ett led i att uppmärksamma midsommar 2016.
Åkersvass var i forna tider ett populärt utflyktsmål för såväl trollhättebor om turister. Under sommarmånaderna passade många trollhättebor på att under söndagarna göra utflykter till Åkersvass, där man tittade på alla båtar som slussades i båda de gamla slusslederna. På söndagarna kom även många turister båtledes bland annat från Göteborg för att studera slussarna och trollhättefallen. Man hade då Åkersvass som tilläggsplats.
Till dagens inlägg finns en teckning från år 1863 och som visar midsommarfirande vid Åkersvass, där 1800 och 1844 års slussar mynnar ut i Göta älv.
Det var professor Edvard Bergh som svarade för teckningen och också för följande beskrivning av forna tiders midsommarfirande i Trollhättan. Han skriver:
Ångfartyget *Byelfven* gör i dag, midsommarafton, en lusttur från Göteborg till Trollhättan. Vi skynda till hamnen, gå ombord och så bär det af. Blott några timmars färd och vi äro framme. Vi lägga till vid nedersta slussen af Trollhätte kanal. Det är en vacker afton, båten är smyckad med många flaggor och alla passagerare på däck. Ångbåten inlöper i slussen. Elfven flyter majestätiskt förbi, återspeglande yppiga stränder belysta af den klaraste aftonsol. Slussportarne stänga sig. De brumma, liksom gjorde de det ogerna. Fartyget stannar och vi hoppa i land.
På strandens gröna plan reser sig, dagen till ära, en af blommor och löfverk rikt utsirad midsommarstång. Kring denna är samlad arbetspersonalen vid Trollhätte slussverk och fabriker samt ortens allmoge. Det är dans, munterhet och lif. För ett ögonblick gör man ett uppehåll för att nyfiket betrakta de anlända resande.
Det är uppfriskande att betrakta dessa glada menniskor, som fira nordens skönaste fest. Men vi skynda att begagna det återstående af dagen för en vandring till de herrliga vattenfallen, i sommarqvällens skimmer mera storartade än vanligt.
Vi stiga uppför branter och befinna oss snart vid de gamla slussarne, sprängda genom klippan. De ha fått vika för de nya och beqvämare, men de qvarstå ännu såsom bevis på menniskans förmåga att kringgå eller genombryta de största naturhinder och svårigheter. Vi följa en stund kanalen och anlända till herrarna Nydqvist & Holms mekaniska verkstad. Den förtjenar utan tvifvel att beses; men den är stängd till följd av midsommarfesten. Vi taga derför af till venster, leta oss fram mellan qvarnar och sågar och stiga sedan öfver en liten spång, som leder öfver en bäck, hvilken i tusen små vattenfall störtar ned i elfven. Nu äro vi i vilda skogen. Det doftar af barr och ljufvast diftar Linnaea.
Vi följa gångstigen och komma slutligen upp för en brant klippa. Klippan stupar ned till de djupt under våra fötter brusande vattenfallen. Få utsigter på jorden erbjuda en sådan tafla som den hvilken nu utbreder sig för vår syn: Midt emot oss den höga Kopparklinten som öfver djupet kastar sin skugga. Gullöfallet, Toppöfallet, Stampströmmen och Helvetesfallet öfverbjuda hvarandra i trotsande kraft och då sitt skum och sina vattenperlor mot höjden. Ståtliga furor och granar, med rotfäste i klipporna, omsluta som ramar den stora taflan. Här och der vaggas sakta ljusgräna björkars fina löfverk. Det är luftdraget från vattenfallen som vaggar. Öfver trädens toppar skjuter den nya götiska kyrkan sin lätta spira, färgad af aftonrodnaden. Man ser, ser om igen, ser beständigt och allt under den högtidligaste sinnesstämning.
Största högtiden
Försommaren och sommaren är en tid, då allting spirar och växer. Det är därför naturligt att denna årstids fester sedan gammalt varit märkesdagar för växtlighet och gröda.
Midsommarfesten inföll efter det brådskande vårarbetet, då man ej hade tid till gille. Midsommar var förr kanske årets största högtid. Då hade man ledigt och då var naturen klädd i sin skönaste sommarskrud. Det var en glädjens fest, som alla, både unga och gamla, deltog i. Dagarna före midsommar var hektiska och påminde mycket om förjulen. Då städades både inne och ute, mat och dryck skaffades hem och det bakades lite extra gott för eventuella gäster.
Tidigt på midsommarmorgonen plockades blommor och löv för dekoration både inne och ute. Vid bostadshusens ingångar satets upp björkar till små lövsalar. I fabrikerna städades extra nog och även där pryddes med grönt. Vart man än gick under midsommarhelgen, doftade det blommor och björklöv. Det var kanske denna utsmyckning med försommarens blomsterskrud, som åstadkom en feststämning, som ingen annan helg under året kunde ge.
Midsommarfirandet i Trollhättan förekom givetvis på många andra ställen än Åkersvass. Man strödde hackat gransris i förstuga och på köksgolv, och gårdsplanerna pryddes med björklövskvistar. Ungdomen fick lov att vistas utomhus ända till morgonen. Medförande matsäck med bland annat dryck rodde man i alla båtar man fått tag i under musik från gitarr, fiol och dragspel uppför älven till festlighet på någon av öarna utanför Stallbacka.
Sommarparadis
Trollhättan har sedan forna tider alltid varit en tjusande sommarplats, vackert belägen och med stora möjligheter till utfärder i alla riktningar. Antingen företogs, som ovan nämnts, utflykter till någon av öarna i älven eller över till västra sidan älven , där exempelvis Gröna plan på Strömbergs ägor (där Forngårdens nu finns) var ett populärt utflyktsmål. Man kunde och ta sig upp till Halle- och Hunneberg med dess kraftiga vegetation och vackra utsikt åt Vänern och runt bygden.
De som föredrog att fira midsommar i centrala Trollhättan kunde gra detta på Arbetareföreningens gård vid Strandgatan, där majstång restes. I sammanhanget kan nämnas, att ordet midsommarstång mest förekommer i tryck.
I folkmun är det nog många som fortfarande säger majstång med omedvetet fasthållande att maja inte har med månadsnamnet att glra ytan betyder smycka med grönskande grenar. Genom att förr resa ett majträd ville man skaffa gröda åt byns åkrar eller lycka åt det hem eller samhälle, där det restes.
För att återgå till midsommarfirandet vid Arbetareföreningens så förekom förekom sång, musik och dans.
En enda dansbana
Omkring år 1890 kom en bestämmelse att man inom Trollhättans område endast fick ha en dansbana. Den ägdes av Arbetareföreningen och låg i kvarteret Svan. Bestämmelserna kringgicks dock så att man i Hjulkvarnelund byggde en dansbana i Västra Tunhems kommun. Den låg alldeles intill Trollhättans kommungräns vid Stenhagen. Samtidigt byggdes en bana i Vassända-Naglums socken i Strömslund, även den intill kommungränsen. På så sätt hade man inte mindre än tre banor att välja på. Därför var det inte så svårt för den strömslundspojke, som en midsommarnatt högtidligen lovade att han under natten skulle dansa i tre kyrksocknar, att infria sitt löfte.
Under midsommarnatten tändes eldar på sina ställen. Midsommarelden var för länge sedan vanlig, men har på senare tid flyttats till Valborgsmässoaftonen. I den blåkalla vårnatten passar eld bättre än i den ljusa sommarnatten.
Skrock
Midsommarnatten var natten framför andra då det gällde att få veta något om framtiden. En flicka skulle samla sju eller nio sorters blommor i närheten av ett vägskäl, gå tigande hem och lägga buketten under huvudkudden. Kunde hon sedan somna utan att dessförinnan yttrat ett ord, skulle hon få se sin tillkommande i sömnen.
Om någon var sjuk, skulle han lämpligen gå ut och rulla sig i daggen på midsommarnatten. Det skulle man göra tigande och helst på en sådan plats, där det var ”spott” på örterna. Vid svårare sjukdomar kunde man ta skjortan av den sjuke och lägga över daggen på en anhörigs grav på kyrkogården. Sedan skulle man tigande ta skjortan på den sjuke.
Midsommar har mycket att göra med vatten. Man kan misstänka att källdrickningen i Sverige möjligen kan sammanhänga med dessa bruk. De källor som man drack ur betraktades som hälsokällor, där folk sökte bot för krämpor och sjukdomar genom att dricka deras vatten. Någon sällsynt gång hände det att någon badade i källan. Helst skulle dessa källor ha nordrinnande vatten.
Vid en del källor samlades folk i stora mängder och det blev en riktig folkfest. Man åt och drack och dansade vid ett ställe i närheten av källan. Här och var offrade man slantar i källan.
Midsommarnatten var full av varsel och tydor, fast genomgående av vänligt slag.Det var sommarens, ljusets, kärlekens och läkedomens fest.
Midsommarfirandet har blivit en symbol för sommarens härlighet. Emellertid kan kanske ett ordspråk vara på sin plats.
Midsommarnatten är inte lång,
men den sätter många vaggor igång.
Ha en trevlig midsommar allesammans! 
