Rubriken för detta inlägg stod att läsa i Tidningen Trollhättan den 8 december 1967. Då hade rättsstatistiken för Trollhättans polisdistrikt visat att det sammanlagt anmälts 266 olika brott under föregående månad.
Det är framför allt inbrottsstölderna, andra stölder och snatteri som dominerar, 51 inbrottsstölder och 72 andra stölder har anmälts.
Skadegörelsebrotten ökar också. 25 sådana anmäldes under november. Samma månad året innan (1966) var det 20 och under 1965 i november var det 15. Även tillgreppen av mopeder och cyklar ökar.
1965: 12 mopeder / 21 cyklar
1966: 14 mopeder / 16 cyklar
1967: 16 mopeder / 23 cyklar
Ur statistiken nämner vi i övrigt följande: novembersiffrorna för 1965 respektive 1966 inom parentes:
Misshandel: 6 (3, 9)
Brott mot frihet och fred: 1 (3 under 1966)
Våldtäkt: 1 (1 under 1966)
Övriga brott mot 6 kapitlet, brottsbalken: 3 (4 under 1965)
Tillgrepp av bilar: 22 (11, 29)
Tillgrepp av motorcyklar: 0 (1, 1)
Bedrägei eller annan oredlighet: 4 (4, 6)
Förskingring: 1 (1 under 1966)
Brott mot allmän verksamhet: 1 (1, 2)
Ämbetsbrott: 1 (0, 0)
Rattfylleri och rattonykterhet: 9 (19, 6)
Smitning: 14 (5, 13)
En annan artikel med statistiskt innehåll hittar vi i Tidningen Trollhättan den 19 januari 1945. Artikeln har titeln ”2 076 personer hördes av kriminalen år 1945″ med den något svårgreppade underrubriken ”Som bl a handlagt 14 383 ärenden och återställt 58 328 kr till sina rätta ägare”. Mycket siffror det där.
14 383 ärenden som sagt. Det utgör en påfallande ökning mot föregående årsrapport, enligt vad kriminalöverkonstapel Algot Gustafsson meddelar. Dessutom utgöres denna siffra av mera kvalificerade ärenden än vanligt, vilket dock inte betyder att trollhätteborna är mera brottsligt lagda än befolkningen i andra städer; snarare tvärtom.
En betydande del av alla ärenden har nämligen förorsakats av inflyttade personer, både från andra städer och andra länder. 24 inbrott gjordes i staden under det gångna året, varvid tjuvarna lyckades komma över 4 365 kronor. Antalet fall av stöld och snatteri uppgår till 515 av vilka man lyckats klara upp 350. Av de 64 598 kronor som förkommit, har kriminalen återskaffat 50 061 kronor. Ärenden om borttappad egendom uppgår till 28 i protokollet, och av förlorade 3 705 kronor, har man lyckats få tillbaka 2 730 kronor.
I staden har anmälts sammanlagt 749 brott och förseelser och antalet uppklarade uppgår till 529 stycken. Hela antalet brott, förseelser och andra liknande ärenden i staden uppgår till 13 136.
Aderton eldsvådor har kriminalpolisen haft under utredning och antalet barnavårdsärenden uppgår till 59. 11 personer har häktats under år 1945, medan 83 personer anhållits. Av dessa var 3 minderåriga, 71 var av mankön och återstående 9 kvinnor. Antalet åtalade personer uppgår likaledes till 83. Från andra distrikt begärda utredningar, efterspaningar och undersökningar har gett upphov till 132 ärenden.
Slutligen kan nämnas att man sammanställt 1 143 tjänsterapporter av vilka framgår att sammanlagt 2 076 personer varit i förhör hos kriminalen, vilket gör nära 6 förhör per dag, medräknat söndagar och andra helgdagar.
Bara detta är ju ett ganska ansenligt arbete, och man förstår överkonstapel Gustafsson mer än väl (för så står det i artikeln), då han framhåller att kriminalpolisens styrka – 5 man med överkonstapeln – är för liten för att den ska räcka till. Alla ärenden kan härigenom inte ägnas en så noggrann undersökning, som vore önskvärt, utan man får ta de mest angelägna arbetena först och låta de mindre viktiga ligga så länge. En undersökning av polisstyrkan hör alltså till kriminalöverkonstapel Gustafssons mest angelägna önskningar.
