I år sträcker ljusarrangemanget Den Blå Natten ut sig över en vecka och har tagit formen av en promenadslinga där varje delsträcka får sin egen fantasifulla karaktär.
I ena änden av Kärlekens stig håller Emma-Kara Nilsson och Tomas Sandberg på att lasta en fyrhjuling med ljusutrustning. Lampor, sladdar och spännremmar ska in bland ekar och tallar längs den drygt en kilometer långa stigen, som i vanliga fall helt saknar elektrisk belysning.
– De här lamporna ska upp i eken där uppe, säger Emma-Kara Nilsson och pekar upp mot branten.
I år har ljusarrangemanget Den Blå Natten vuxit till en drygt tre kilometer lång promenadslinga, där ett antal ljussättare har fått ansvara för belysningen på olika delar av slingan.
– Till ära av hundraårsjubileumet har vi låtit belysningsprojektet växa ut och flyttat det från Innovatumområdet till en längre sträcka, förklarar kulturchef Christer Olsson.
Samtidigt invigs också ett par permanenta ljusinstallationer, den nyrenoverade Rysskvarnen och ett par slussportar i 1844 års slussled som får ny belysning.
– Det är ett fantastiskt arbete som gjorts, säger Christer Olsson.
Den som promenerar längs Kärlekens stig kommer att passera sex stycken stationer där ljussättningen inspirerats av olika konstnärer, som Jan Lööf och John Bauer.
– När man kommer gående på stigen norrifrån kommer man se de lysande grenarna i toppen av eken, säger Emma-Kara Nilsson medan hon och Tomas Sandberg surrar fast två stora lampor runt ekens stam.
Vid Kärlekens stig är det färger som ska stå i fokus. Emma-Karin Nilsson visar hur olika färger dominerar i konstnärernas bilder. I John Bauers trollska landskap är det mycket grått.
– Och hur sjutton får man grått ljus här? Jo, vi använder filtrerande blå metallhalogen-lampor.
I en av Jan Lööfs bilder, Fyrvaktaren, är det i stället brunt och blått som dominerar.
– I en brant längre bort växer det mycket tallar. Vi ska plocka fram det bruna i dem och marken ska vi få att lysa blå.
Där Kärlekens stig mynnar ut mot Gamle Dal’n börjar nästa del av ljusslingan. Här tar Bertil Göransson och Jan Simon över ljussättningen som fortsätter upp mot övre slussen.
– Även om ljussättningen är av olika karaktär är det viktigt att det finns ett flöde i slingan. Det ska kännas naturligt åt vilket håll man ska gå, säger Jan Simon.
För den som kan sina sjömärken blir det tydligt att de röda och gröna ljusen som kommer lysa på vardera sida om de gamla slusslederna, är inspirerade av färjetrafik och farleden mot hamn.
– Vi kallar den Färgeleden, säger Bertil Göransson.
I installationen Flytande universum experimenteras det med perspektiven, där tre ljuskuber placerats ute i en av dammarna.
– Det är ett lite osäkert moment. Det måste stämma med kablar och vatten. Vi tar extra höjd för säkerheten, säger Jan Simon.
För även om slussområdet badar i solsken under arbetet med att rigga ljuset, kan vädret ha stor betydelse för hur ljussättningen upplevs. Emma-Kara Nilsson hoppas på fuktighet i luften.
– Med fukt i luften blir ljuset väldigt spännande och dramatiskt.
Johanna Lundberg