En dag i september 1909 observerade en arbetare vid sågdammen vid Lilla Edets pappersbruk liket av en nyfödd pojke. Man trodde att liket legat i vattnet i omkring åtta dagar. Barnet bedömdes vara fullgånget och välutvecklat. ”Man har ej någon spaning på af hvem eller hvar barnet kastats i älfven”.
Tre dagar senare kommer en ny artikel:
Sömmerskan AMJ, född 1877, är sedan en tid bosatt i Mellerud. Hon anhölls av polisuppsyningsman Bergman, ”som skäligen misstänkt att ha födt ett barn och bringat detsamma om lifvet. Hon nekade till en början energiskt, men sedan barnmorska och läkare konstaterat, att hon genomgått förlossning, fann hon för godt att erkänna”.
Vid polisförhör ”berättade hon att, att hon födt fostret mellan den 23 och den 24 augusti. Hon hade kväft barnet i en handduk och sedan förvarat liket i vedboden till den 29, då hon tog det med i en större handväska, reste till Trollhättan, gick förbi kyrkan där öfver Kungsbron samt kastade barnet i strömmen. Antagligen har liket härifrån följt med strömmen till Lilla Edet, där barnet uppmärksammades.”
”Vid polisförhöret berättade hon, att en person gifvit henne råd till fostrets fördrifvande. Hon skulle bland annat intaga för 10 kronor saffran! Emellertid fanns det i handelsboden ej mer saffran än för 1,50, och det tog hon in, men utan resultat”.
Kvinnan har sedan tidigare en 4-årig dotter, som bor hos morföräldrarna.
I oktober 1909 står det att läsa i tidningen att barnamörderskan blifvit dömd. Då hade hon häktats för barnamord och försök till fosterfördrivning och rannsakats vid Vänersborgs cellfängelser. Hon erkände att hon i ensamhet fött ett gossebarn och hon hade iakttagit att det rörde på sig. Hon erkände att hon haft avsikt attt kväva barnet.
Som tidigare angivits hade hon vid ett besök i Trollhättan den 29 augusti kastat barnliket i strömmen.
”Den anklagade uppgaf vidare, att barnet blifvit födr en månad för tidigt utan förvållan från hennes sida. I början af april hade hon dock intagit saffran och aloepiller i afsikt att fördrifva fostret, men detta försök hade blifvit utan verkan”.
”Som vittnen hördes smeden GJ, som varit granne, och husägarinnan ML, hos hvilken den anklagade bott sedan i januari. Ingendera hade några närmare upplysningar att gifva. Doktor Liberg, som obducerat barnliket, hade emellertid förklarat att det icke med säkerhet kunde afgöras om barnet haft lif vid födseln.”
”Häradsherre Silfversparre framhöll att något förnuftigt skäl ej kunnat framdragas för barnets afdagatagande. Den anklagades ekonomiska ställning var ej betryckt. Någon förförelse i vanlig mening kunde ej bli tal om och hennes anseende var förut inte godt. Försvarsadvokaten höll före att handlingen under plågorna begåtts af i ett abnormt tillstånd och önskade uppskof för att fängelseläkaren måtte få undersöka den häktades sinnesstånd. I hvarje fall vädjades om mild dom.”
Allmänne åklagaren, å sin sida, ”ansåg försvårande omständigheter föreligga och höll för troligt att AMJ velat blifva af med barnet för att återgå till sitt förutvarande lif. Efter öfverläggning afslog rätten uppskofsyrkandet. Talan om ansvar för fosterfördrifvningsförsöket kunde ej bifallas, då det inte kunde anses styrkt att AMJ gjort sig skyldig till svårare brott än att hon födt i enslighet, dömdes hon till 6 månaders straffarbete”.
