Den 18 maj 1909 berättar Tidningen Trollhättan att det går rykten bland folk att det konungen ämnade besöka Trollhättan under sommaren för att se statens stora kraftstations anläggningar. Meningen var att detta besök skulle ha skett när kraftstationen på allvar börjat användas, men så kom konungens sjukdom i vägen. Så vida hälsotillståndet medgiver lär kungen nu väntas hit under juli 1909, och kommunen har förstås redan börjat förbereda sig på besöket. I synnerhet ämnar man att ta tillfället att genom en deputation inför kungen framlägga den brydsamma ekonomiska situationen, i vilken statens övertagande av flera viktiga skattekällor har orsakat Trollhättans kommun, och därtill påpeka att Trollhättan behöver särskilt ekonomiskt stöd.
Men den 11 juni verkar kommunens förberedelser vara förgäves. Då berättar Tidningen Trollhättan att konungen visserligen ska komma till Västergötland, men att han inte kommer till Trollhättan. Kungen skulle då anlända till Elgars station en måndag för övernattning innan han klockan 9 reser vidare till Gullspång med bil, därefter till Mariestad. Efter ett kort uppehåll går färden mot Råbäck, där kungen ska övernatta hos hofmarskalken friherre Klingspor. Det sägs att kungen vill besöka Lidköping och Läckö, liksom greve Sparre, Mariedal. Sedan ska färden gå vidare till Skara och Axvall, varifrån resan fortsätter mot Kaflås. Härefter ska han från Rantens station resa med bantåg tillbaka till Stockholm. Så tyvärr Trollhättan, inget kungabesök.
Men så i slutet av oktober händer det något. Redan på fredagseftermiddagen märkte man att något ovanligt var i färde i vårt annars så lugna samhälle. Det restes flaggstänger, pyntades och fejades. Kungen skulle komma på lördagen. Från stationen till Karl Johans torg restes en flaggallé och mittför administrationsbyggnaden reste sig en väldig portal av kransar och girlanger, vimplar och flaggor. Grand hotell var fint och festligt dekorerad utefter hela torgfasaden med smakfullt anordnade flaggrupper och grönt. Kvastarna var igång och Trollhättan fick tack vare kungabesöket en bedrövlig och grundlig sopning.
Lördagsmorgonen var grå och disig, men stadens befolkning kunde ändå ses troppa iväg till stationen för att klockan 09.27 hälsa sin konung välkommen. Klockan 09.29 brusar tåget in på stationen och folket kikade förväntansfullt mot plattformen för att förhoppningsvis få en skymt av kungen. Efter ett par minuter visade sig konungen på plattformen, varifrån han raskt steg ned och hälsade på folket, men vände sig ganska snart till mottagningskommittén. Härefter skallade ett fyrfaldigt leve för konungen.
På den festligt dekorerade järnvägsstationen mottogs konungen av Vattenfallsstyren, F V Hansen, landsberg Husberg från Vänersborg, vilka båda tjänstgjorde som konungens ciceroner samt representanter för Trollhättans kommunala styrelser.
Bland konungens följeslagare märktes civilminister Hamilton samt expeditionschefen i civildepartementet, von Sydow.
Efter den tid som togs i anspråk för välkomsthälsningarna steg konungen upp i den väntande vagnen och åkte ned till administrationsbyggnaden. Nere på Karl Johans torg bildade 1 200 skolbarn häck och hälsade den kungliga vagnens ankomst med hurrarop och flaggviftningar. Kungen steg härefter av vagnen och gick in i administrationsbyggnaden.
Efter en kort presentation företrädde representanter för Trollhättans kommunala styrelser, under anförande av kommunalnämndens ordförande, ingenjör Herman Nydqvist, vilken, sedan han å samhällets vägnar hälsat kungen välkommen framhöll det starka behovet av att stadsfrågan snart ordnades och att staten genom ett tillfälligt bidrag ville se till att samhället kunde bära de stora kommunala omkostnaderna som blivit en följd av statens stora anläggningar härstädes. Konungen lovade att göra vad han kunde för att dessa önskemål skulle medföra ett för Trollhättan gynnsamt resultat.
Efter detta gav sig kungen ut på en rundtur till fots utmed den nya kraftkanalen till Kung Oscars bro. Han tog sig en långam promenad över bron till andra sidan där skolbarn ringlade uppåt trapporna likt en festlig levande dekoration på sluttningen av berget. Skolbarnen hälsade kungen med flaggviftningar och hurrarop. Konungen gick fram och hälsade på en av lärarna, varefter han långsamt återvände över bron. Sedan gick han ner i Kungsgrottan, där han passade på att, likt sina företrädare, skrev in sitt namn i grottans väggar.
Turen fortsatte till kraftstationens instrumentbyggnad, varefter en utfärd i vagn företogs till själva kraftstationen. Samtliga anläggningar bevistades under sakkunnig ledning, även till Åkersvass, där sprängarbetet för den utvidgade Trollhätte kanal togs i skärskådande.
Vid det här laget var klockan 12 och den kungliga kortegen anlände vid Ställverket, där kraftanläggningens tjänstemän och arbetare hade samlats. Kungen håller tal:
”Trollhättebor! Då jag nu för första gången besöker Trollhättan
beder jag få på det hjärtligaste hälsa Eder alla, och jag vill särskildt tacka kanalvärkets ingeniörer samt arbetare från den högste till den lägste. Jag tackar Eder på det hjärtligaste för det nit och den plikttrogenhet NI allt igenom visat vid utförandet av detta storlslagna arbete, och jag beder på samma gång få framföra min hjärtliga hälsning och mitt tack till Edra frånvarande kamrater”.
Härefter gick kungen omkring och hälsade på arbetarna och talade några ord med dem som stod längst fram i ledet. Efter hälsningarna steg konungen åter igen upp i vagnen som skulle ta honom till Kanaltorget för att äta lunch. Efter lunchen fortsatte konungen mot Göteborg, för att omedelbart, därifrån, åka vidare till Skåre och Skabersjö.
När kungen rest företog civilministern, som stannat kvar, i sällskap med Vattenfallsstyrelsens ledamöter med flera ett besök i bland annat statens industriområde och i egnahemsområdet.
Klockan 17 var det dags för middag på före detta Hotell Utsikten. Här deltog civilministern, landshöfding Husberg, expeditionschefen von Sydow, vattenfallsstyrelsens chef och ledamöter, kanal- och kraftvärkets befäl och underbefäl, några av de större entreprenörerna samt ett 15-tal arbetare. Dessutom hade Trollhättans honoratiores till ett sammanlagt antal av 150 personer.
