Mycket har rullat förbi Trollhättan genom åren… vad har vi skrivit om? Kungavagnar, världens dyraste bil, Fordkaravanen, världsmästare på sparkcykel, och i dag ska vi se närmare på en västtysk invalid från 1967.
Ett av de märkligaste sätten att ta sig fram på, menar Tidningen Trollhättan, att Gerhard Sander står för. ”Han är helt invalidiserad men har ändå åkt runt hela Europa på en trehjulig cykel som han drar fram med hjälp av två stänger och armarna. I juni dök han upp i Trollhättan och kom upp och hälsade på tidningens medarbetare på redaktionen.
Gerhard Sander, som 1967 var 32 år, berättar att när han var 18 år drabbades han av en nervförlamning som gjorde att han inte kunde gå. Benen är helt förlamade, förklarar han. Han kan endast med mycken stor svårighet ta sig fram på kryckor.
Men för några år sedan fick han sin trehjuliga cykel med hjälp av en firma i Tyskland och det gav honom äntligen möjlighet att röra på sig.
Trots sitt svåra handikapp gav han inte upp. Han ville ut och se sig omkring. Sagt och gjort. Han gav sig iväg ut i Europa med sin cykel. Första resan gick till länder som Belgien, Holland, England, Frankrike och Italien. Den andra resan gick norrut, till Danmark och Sverige.
– Jag har varit i ert land sedan den 2 maj. Min resa gick över Rödbyhamn, Köpenhamn och Landskrona. Sedan har jag dragit mig fram över hela Sydsverige. Från Landskrona kom jag på E4 till Jönköping och Norrköping. Från Norrköping åkte jag sedan till Stockholm, och därifrån till Åbo och Helsingfors. Jag blev bjuden på resan över till Finland. Jag var emellertid tillbaks i Sverige ganska snart.
– Jag tyckte det var alldeles för dyrt i Finland. Man har sagt mig att det skulle vara dyrt här i Sverige, men det var ingenting mot Finland.
– Jag begav mig västerut efter Finland. Från Stockholm åkte jag till Örebro, därifrån till Karlstad och sedan via Åmål och Vänersborg till Trollhättan. Jag kommer bara vara här över natten. Sedan ger jag mig av i riktning mot Göteborg och sedan åker jag tillbaka till Tyskland via Danmark. Såvida jag inte tar en sväng till Norge.
– Jag bor oftast på vandrarhem, men det kan hända att jag övernattar hos lantbrukare och hos polisen.
Polisen?????? frågar sig reportern, med just det antalet frågetecken.
– Ja, det går mycket bra. Jag har inte någonstans träffat på så vänliga poliser som ni har här i Sverige. De har hjälpt mig på alla sätt och vis och om man inte har någonstans att ligga har jag fått övernatta hos dem. Jag låg faktiskt hos polisen i Vänersborg i natt och sov mycket bra.
– Här i Trollhättan ligger jag på ert vackra vandrarhem Strömsberg. Faktiskt måste jag erkänna att av alla vandrarhem jag varit på är Strömsberg bland de vackraste jag sett. Möjligen kan det i Hälsingborg konkurrera.
– Över huvud taget får jag säga att Trollhättan är bland de vackraste städer jag sett. Och trollhätteborna är verkligen trevliga och hyggliga. Synd bara att jag inte kan stanna längre i er stad.
Den 19 maj inträffade emellertid en svår olycka.
– Den trehjuliga cykeln som jag tar mig fram med har däck från gamla lättviktsmotorcyklar av 1940-talsmodell. Och olyckligtvis gick ett sådant sönder för mig i Norrköping. På firmorna fick jag upplysninfgen att det inte fanns några sådana däck att få. Men genom vänliga kvinnors förmedling lyckades jag få tag i nya däck. Men jag måste faktiskt erkänna att jag trodde att jag skulle få avbryta min färd.
Ekonomin under en sådan här färd kan förstås ha sina problem.
– Ja, man måste leva billigt. Jag har invalidpension, endast 15 kronor om dagen, från tyska staten, men det är klart att vill man verkligen ut så går det.
– Jag beräknar att jag åkt cirka 10 000 kilometer. Ungefär 3 mil per dag har jag åkt hittills och det är ungefär den takt man kan hålla när man ska dra sig fram med hjälp av armarna.
Tidningen Trollhättan avslutar sin artikel med att önska den energiske Gerhard Sander lycka till på den fortsatta färden.
