För två veckor sedan fick ni läsa om Herr Tarras, som Oskar Hörmander hittat till sin artikelserie från 1972 om Trollhättan i litteraturen. Det finns mer. Hörmander berättar om Olga Wikströms barnbok ”Sverre vill inte gå hem”. Handlingen är helt förlagd till Trollhättan, till Vattenstaden, som staden heter i boken. Så här beskriver han boken i sin artikel:
”Sverres pappa är anställd i en av fabrikerna på andra sidan älven. Hon (Wikström, red. anm.) berättar om grottorna utanför staden. Hon talar om Forsens dag, om Drottningön, om Gunneborg. Eftersom det är en bok för barn, kan hon inte göra några långa naturbeskrivningar. Det skulle trötta läsarna alltför mycket. Men hon har på ett par ställen något som kan sägas vara en beskrivning av både älven och fallen:
Vattenstaden var genomdragen av kanaler. Där blev allt fördubblat för allt speglade sig i vattnet. Och det fanns vägar längs älvstränderna, längs kanalerna, längs forsarna. Och det fanns många broar. Stora träd gungade sina kronor i vattnet och alla löv var blanka. Ibland gled båtar fram bland de vajande lövmassorna. Allt blänkte och levde i Vattenstaden.
Om Forsens dag skriver hon: På bron nedanför forsen stod fullt av folk. Nu fanns ingen djup klyfta med skarpa klippkanter och djupa bottenhålor. Allt var en kokande, bubblande, rytande gryta av forsande vatten. Och över fallet stod en fin vattendimma. Mitt i forsen stack de toppiga öarna upp mellan fradgande skum. De gröna granarna på den större ön såg ut att vara nerstuckna i vispad grädde.”
En barnbok av nyare modell kom min dotter hem med från skolan för ett par år sedan. Den heter ”Milo och Miljön”, skriven av Linnéa Roll, illustrerad av Marcus Jerner och utgiven i ett samarbete mellan Trollhättans stad och Trollhättans energi.
Precis som titeln avslöjar handlar boken om Milo – en trollunge som bor långt ute i skogen tillsammans med sin trollfamilj. Storebrorsan skryter och skryter och får Milo att känna sig liten som en ärta. Lillasyster bara skriker och skriker. Milo är arg. Han beslutar sig för att rymma hemifrån, och slippa allt vad syskon heter. Milo beger sig mot staden där människorna bor – dit man som trollunge inte får gå. Ja, vi snackar förstås om Trollhättan.
Här träffar han människobarnen Tova och Leo, som smugglar in honom i sin förskola. När de nyvunna vännerna har samling, blir Milo nyfiken och smyger sig allt närmre. De pratar om sopsortering och biogas och sådana saker som Milo inte alls vet vad det är. Tova och Leo förklarar närmare. Med hjälp av en mindre uppmärksam fröken och en gråtande gubbe lär sig Milo en massa om hur man tar hand om miljön.
