Utvisningarna började därefter att hagla tätt, både från Ryssland och Sverige. Som ”värst” var fick ryssarna spela 11-9.
I den 39:e minuten fick Ryssland hörna, och då var inte svenskarna på tårna. En av hörnskyttarna fick helt fritt skottläge men Markus Johansson gjorde en högklassig benparad, och på returen får Johansson sträcka ut sig igen och räddar.
Men den tredje gången blir det för svårt, och Kalanchin kunde göra sitt andra mål i finalen.
I anfallet efter kom Öhrlund, på nytt, igenom det ryska försvaret men prickade stolpen. Det verkar vara en sådan dag för svenskarna.
Ställningen i halvtid var 0-3.
I andra halvlek stängde ryssarna matchen, så var känslan åtminstone när Barbakov enkelt kunde göra 0-4. Återigen på grund av ett ouppmärksamt svenskt försvar.
Men till slut fick den genombrottssugne Robin Öhrlund lön för mödan och reducerade knappa tio minuter senare, och strax därefter räddade Markus Johansson en straff som kunde ha dödat matchen. Sedan kom vändningen.
Först smällde Oscar Wikblad in en svensk elvametare och Sverige hade häng med 20 minuter kvar, 2-4.
Flera fina chanser skapades därefter, och på tilläggstid kom belöningen. Först genom Johannes Camilton som med ett lågt skott gav 3-4 och planens gigant Robin Öhrlund kvitterade med ett par minuter kvar.
Och i matchens 100:e minut fick Villaspelaren Christian Älvegran öppet mål efter en tilltrasslad situation och avgjorde matchen.
Domaren blåste av strax därpå och vändningen var ett faktum, Sverige tog P19-guld i Slättbergshallen. Publiken fick minst sagt valuta för pengarna.