Akrobatflygning vid Fallens dagar 1988, det var en av de uppvisningar som besökarna till eventet erbjöds. Här får vi en närmare insyn på en man, på hans pappa, på ett plan och hur allting började i sovrummet i huset i Lindveden en gång i tiden.
Trollhättans Tidning skriver på förstasidan den 22 juli 1988 (artikeln är för övrigt skriven av Erling Svensson) att Trollhättan som begrepp också förankras vid flyguppvisningar runtom i vårt land med 34-årige akrobatflygaren Leif Simonsson vid rodren.
Turister som vallfärdat till Trollhättan för att se fallen återuppstå bjuds också på en hisnande upplevelse från luften. I vårt land finns några få som behärskar avancerad akrobatflygning. En av dem är just Leif Simonsson från Trollhättan.
I Lindveden
Plötsligt är flygplanet någonstans uppe i skyn. Antingen emot blå himmel eller bland sommarmoln. Flygplanets ettriga motor talar om var akrobatflygaren Leif Simonsson finns. Leif behärskar som sagt avancerad akrobatflygning – en konst han ärvt från sin far Tage, som för 23 år sedan började bygga flygplanet hemma i sovrummet.
För Leif är att flyga livet, precis som fadern Tage. Så ofta de har möjlighet är de i hangaren och grejar med sitt specialbyggda akrobatflygplan. Att både far och son är akrobatflygare är nämligen världsunikt.
Leif är uppvuxen i Lindveden, men 1988, när artikeln skrivs, är han bosatt i Vänersborg. Liksom fadern är han ofta ute på Malöga – som för övrigt officiellt inte får bära detta namn för att undvika förväxling med Malaga i Medelhavet.
Experiment
Leif är yrkespilot till vardags och kapten på jetplan som trafikerar Trollhättan från en mängd platser ute i Europa. Då flyger han linjerakt. Avancerad luftakrobatik på hemmaplan blir därför totala motsatsen.
Uppvisningar har han ägnat sig åt i 16 år – här och var runtom i landet – men varje år återkommer han till Fallens Dagar i Trollhättan. I år har han bland annat visat sina luftkonster i Norrköping och Bromma. I september blir det också en stor flygdag på Säve där också Leif ska delta.
Med flygplanet som bär namnet Experiment, får Leif publikens sinnen i gungning trots att den står tryggt på moder jord.
Akrobatflygplanet hade 1988, i juli, varit i luften i 20 år – nåja, inte i ett sträck förstås – efter 3 års byggande. Då lade Tage fullständigt beslag på sovrummet därhemma. Hustrun Märta och han själv flyttade i stället upp på vinden. Inledningsvis körde Tage planet öppet, vilket han tyckte hade en viss tjusning. Sedan byggdes en huv.
Modifiering
Etappvis har planet sedan förbättrats. Först bestod motorn av hundra hästar, sedan 130, därpå 160 och inför årets flygningar på 180 hästar. Därför har planets byggts om för de nya motorerna. Framtill är nu planet kraftigt som en tjurnacke.
Andra större modifieringar är vingar med annan profil för att ännu bättre uppnå målen inom högklassig akrobatflygning. Flygplanet har därtill försetts med ändskivor av plexiglas på vingspetsarna. Detta ökar lyftkraften genom att inte lufttrycket rasar så lätt från undersida till översida.
Planet torkas av från insekter som fastnat på vingarnas framkanter. Det får inte sitta en bladlus på vingarna. Planet är därför alltid skinande blankt, så blankt att hela ekipaget i motljus blir som ett bländande smycke.
Svårt att hitta rätt trä
Flygplanet är alltigenom ett hantverk. En detalj, men en oerhört viktig sådan, är att vingbalkarna är gjorda av värmlandsfura.
Tage berättar, innan sonen försvinner bort bland moln och lärksång, att det var svårt att få tag i virke som uppfyllde kraven för att duga till flygmaterial. Det skulle vara tätvuxet, snedfibrigheten måste innehålla vissa värden, kådinnehållet fick inte vara för stort, tryckfastheten minst 500 kg per kvadratcentimeter.
Efter mycket letande hittades till slut det rätta virket, berättar Tage som själv ägnat sig åt motorflyg i 41 år och segelflyg i ett par år.
320 kilometer i timmen
Ett axplock ur uppvisningsprogrammet, som ine helt kan utföras över Trollhättan med hänsyn till bebyggelse och topografi är följande:
Leif låter planet stiga vertikalt och samtidigt göra rollar, vilket innebär att planet snurrar kring sin egen längdaxel tills farten är helt slut. Där vänder han på stället med nosen nedåt genom hjulning. Sedan full fart lodrätt med fortsatt roterande på samma sätt som vid uppstigningen.
Ett annat effektnummer är fyrpunkts momentroll med ett kvarts varv i taget. Med inverterad looping ger det en hisnande upplevelse för publiken, som ser Leif flyga med huvudet upp och ned i looprörelsen.
Ryggflygning, ryggspin, horisontella rollar i serie och kniveggsflygning får den jordiske betraktaren att undra vart tyngdlagen tagit vägen. Med det sistnämnda avses att flyga med ett par vingspetsar rakt ned – de andra således rakt upp – medförande att lyftkraften endast är flygkroppen.
Hastigheten vid uppvisningarna är från 0 till 320 kilometer i timmen. Röken används för att teckna planets snabba rörelser och förstärker effekten av uppvisningen.
– Får han inte bensinstopp, undrar reportern.
– Nej, men det var ett tekniskt pyssel att lösa bensintillförseln när planet ligger på rygg, förklarar Tage, som själv fungerar som kommentator när sonen har uppvisningar.
Superkoncentration
Efter uppvisningen landar Leif, stannar motorn och kliver ur till synes helt oberörd efter en ryggsprinn som fått en del i publiken yra. Han slår sig ned i soffan och dricker en kopp varmt vatten i stället för kaffe.
– Hur är utsikten däruppe, frågar reportern vidare.
– Av utsikten såg jag ingenting.
Inom det totala lugnet dolde superkoncentration under varje bråkdels sekund av uppvisningen – inget utrymme fanns kvar till något annat.
Minst 45 döda
När uppvisningen i Säve närmar sig talar Trollhättans Tidning åter igen med Leif Simonsson. Då är vi inne på den 2 september 1988. Anledningen är att Ramstein-kraschen, där nio italienska flygplan hade uppvisning i luftakrobatik. Ett av planen störtade rakt på en åskådarläktare och exploderade i ett eldhav. Hittills, när artikeln skrevs, hade 45 människor avlidit till följd av olyckan, men många vårdas för livshotande skador.
Direkt efter olyckan ställdes krav på att flyguppvisningar av det här slaget skulle förbjudas.
– Det är inte motiverat med några förbud. Våra program läggs upp med god marginal och strikta säkerhetsföreskrifter, menar Leif Simonsson. Han fortsätter:
– För min del är dessutom en olycka av den typ som skedde i Västtyskland helt otänkbar. Jag är ju ensam i luftrummet.
