Klas Andersson, son till arbetaren Alfred Andersson, hittas död, ihjälfrusen, i skogen. Klas hade varit ute på arbete tillsammans med en del äldre personer och under arbetets gång berusat sig.
När gänget var på väg hem från arbetspasset, hade Klas hamnat på efterkälken. Med tanke på han fått en del innanför västen, hade han antagligen fallit omkull och inte kunnat resa sig. Följaktligen hade han antagligen somnat och frusit ihjäl.
Ansvaret för händelsen läggs på de äldre arbetarna, som utan vidare lämnat Klas åt sitt öde. Grov vårdslöshet, talas det. Om detta är fallet bör de vårdslösa ”supbröderna” inte slippa tillrättavisning och straff, avslutas notisen.
Notisen ovan, som Tidningen Trollhättan omskrivit 1907, visar på den digra alkoholkonsumtion som förekom förr. I sammanhanget kan det vara intressant att tillägga att vattnet inte alla gånger var säkert att dricka, så vi ska inte från nutiden peka finger hur som helst. Däremot kan det vara vettigt att känna till hur det faktiskt var.
I april 1907 publicerar Tidningen Trollhättan en debattartikel skriven av Dr P Silfverskiöld, ”Förtära våra skolbarn alkohol?” Doktorn oroar sig för alkoholkonsumtionen hos barn och försöker via sin debattartikel att förmedla sin oro till Trollhättans skolbarnsföräldrar.
I dagens läge kan vi antagligen enas om att skolbarn och alkohol inte matchar på någon nivå över huvud taget. Det kunde man i någon mån göra då med, men Silfversköld har annat att säga om saken.
”Att alkoholen nedsätter den andliga och kroppsliga arbetsförmågan, minskar intelligensen, försvagar organismen o. lägger grunden till många sjukdomar – det anser ja mig här ej behöfva påpeka.”
Med dessa ord inleder Silfverskiöld sin artikel. Lite längre ner i texten, tänker han sig att läsaren ändå kommer att dra följande slutledning: ”Icke dricka våra skolbarn spritdrycker! Aldrig hafva vi hört talas om berusade barn eller om sjukdomar hos dem, vållade af spritbruk. Hos oss måtte det ej förekomma, att barn i skolåldern bjudas spirituosa.”
Men säger han: ”Tänker vi närmare efter, torde dock dessa svar snart synas förhastade: Ty det är ett sorgligt faktum att en stor procent av våra skolbarn förtära dagligen alkohol i ganska avsevärda kvantiteter, helt viss; så stora, att de menligt invärka på skolarbetet och alldeles säkert skadligt influera på hälsotillståndet”.
Silfverskiöld menar att i de mer välbärgade hemmen får barnen öl till maten och i arbetarklassens hem serveras barnen svagdricka till maten. Så fort inkomsterna är något så när goda och regelbundna verkar de flesta arbetarfamiljer använda svagdrickan. Silfverskiölds egen studie visar på att ett barn på 7-8 år kunde dricka upp till 1 liter svagdricka om dagen. De flesta hem såg den som en fullkomligt oskyldig dryck, dessutom resonerar många att den är stärkande.
Men barn gör som föräldrarna gör – den sanningen fanns redan 1907. När föräldrarna menar att inget släcker törsten så bra som svagdricka och att de i sina arbeten aldrig skulle stå ut om de inte fick svagdricka, då är det förstås något som barnen kan ta efter. Arbetsförmän har berättat för Silfverskiöld att på vissa arbetsplatser förtärs det otroliga kvantiteter svagdricka, inte minst av minderåriga gossar, som ju vant sig hemifrån med denna dryck.
Så har då föräldrarna rätt och Silfverskiöld fel: är svagdrickan en oskyldig dryck? Han gör en analys. Svagdricka innehåller minst 2 procent alkohol, ofta 2,5 procent. Pilsner är bara lite mer alkohol i med sina minst 3 procent. Antar man då att ett barn i skolåldern (7-12 år) dagligen dricker en halvliter, innebär det att barnet får i sig 10-15 gram ren sprit, ungefär som 2 supar brännvin, förklarar han. Bara för att spriten intas i mer utspädd form, är den inte mindre farlig, fortsätter han att förklara.
Syftet med denna debattartikel var att öppna ögonen på föräldrar, lärare och framför allt skolmyndigheterna. Det var bara genom en enig samverkan mellan dessa som man kan få en exakt föreställning av, och genomföra rätt åtgärder.