I dag är det dags för ett nytt besök i Trollhättetinget. I tid befinner vi oss i början av 1908. Häng med – förstås!
Ogilladt
blef åtalet mot gästgifvaren GAS i Sollebrunn för olaga ölförsäljning.
Frikända af brist på bevis
Bröderna OJ, DJ och VJ i Rudet, hvilka stått tilltalade för misshandel, blefvo på grund af otillräcklig bevisning frikända.
Frikänd för vållande till eldsvåda
FV, som åtalats fär att genom grof vårdslöshet ha varit vållande till eldsvådan vid Haneströms tegelbruk den 9 februari 1908, frikändes af rätten som ansåg att någon vårdslöshet icke förelegat å svarandens sida.
Inför orätt forum
Målet mellan handlanden JP i Göteborg och fru HD, såsom innehavare af en firma i Trollhättan, och hennes man, handlanden GD, angående kraf kunde ej af rätten upptagas till pröfning, enär svarandena äro mantalsskrivna i Göteborg och således blifvit instämda inför orätt forum.
För oloflig jakt
å Trollhätte kanal- och vattenverks ägor dömdes herr BW i Trollhättan att böta 40 kronor till kronan.
Dom öfver död man
JK från Trollhättans fattiggård dömdes för det han tillhandagått allmänheten med anskaffande af brännvin till 45 kronors böter.
Den dömde har för sitt brott stått till svars inför en högre rätt: han är sedan någon tid död och begrafven.
För tjänstefel
begånget under förmildrande omständigheter dömdes extra polisuppsyningsmannen ARK i Strömslund att böta 50 kronor samt ersätta af statsverket förskjutna vittneslöner. Domen motiverades med att ARK genom sina häftiga yttranden, då en sinnessjuk person skulle afföras till Möjesreds fattiggård, hindrat extra polischefen CL att fullgöra sin plikt. Det hade varit ARK:s skyldighet som polisman att utan vidare lyda förmans order och icke uppsåtligen afhålla sig från fullgörandet af sin tjänsteplikt samt att icke uppträda på ett sätt som kunnat föranleda den vid tillfället i frågaa närvarande folkmassan att intaga en hotfull hållning gentemot ordningsmakten.
Haf tand för tunga
Extra polischefen CL i Strömslund dömdes för det han mot bättre vetande till flera personer yttrat att extra polisuppsyningsmannen ARK i Strömslund skulle ha fört en sinnessjuk person bunden till händer och fötter i en långkärra till Möjereds fattiggård att plikta 20 kronor hvarjämte han ålades att ersätta Karlssons i målet hafda kostnader med 60 kronor och 55 öre.
För misshandel, fylleri och förargelseväckande beteende
med mera dömdes 35 personer att böta sammanlagt 925 kronor. I denna summa äro böterna fär uraktlåten inställelse inberäknade.
Rättens ordförande fann sig föranlåten att hålla en kort straffpredikan till de beklagansvärda drinkarna, som förstöra sina förtjänster på krogen, som stå på gatorna och tratta i sig öl, trots att de veta att detta är i lag förbjudet, och till dem som tugga snus och söla ned sig på annat sätt. Det är svenska arbetare ovärdigt att använda sig af bruk, hvilka arbetare i utlandet skulle finna i hög grad vedervärdiga. ”I mån icke tro”, sade den gamle domaren, ”att det är med lätt hjärta, som jag dömer eder till höga böter. Jag skulle helst vilja slippa att se eder stå här framför domarebordet. Men lagen måste efterföljas, och det tillkommer oss en och hvar att visa aktning för densamma”. Domaren hoppaes, att en och annan af de personer, till hvilka hans ord voro riktade, skulle lägga dessa på minnet, och söka att blifva goda, laglydiga och samhällsnyttiga människor.
Förseelse mot automobilförordningen
Målet mellan allmänne åklagaren och SE i Västerås rörande användandet af det landsvägslokomotiv till hvilket Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås är ägare, förekom åter. Svaranden, hvilken nu liksom förra gången, företräddes genom ombud, bestred fortfaramde att bolagets styrelse haft vetskap om lokomotivet användts. Automobilförordningen kunde icke tillämpas på landsvägslokomotiv. Bolaget hade sig icke bekant att uraktlåtenhet att anmäla användandet af landsvägslokomotiv var förenat med ansvar.
Svaranden bestred icke åtalet, men ansåg sig böra fritagas från ansvar, då ”loket” inköpts af en i bolagets tjänst anställd ingenjör och denne haft god anledning att tro det tillstånd för användandet af loket skulle erhållas af Elfborgs läns styrelse sedan Skaraborgs läns styrelse beviljat tillstånd därtill.
Ingenjör O, bolagets representant i Trollhättan, hördes som vittne. Herr O kände ej till huruvida bolagets styrelse haft vetskap om inköpet och användandet af loket.
Åklagaren framhöll, med stöd af gällande automobilförordning, att svaranden icke beträffande sitt fordon iakttagit hvad som föreskrifves i denna förordning. Loket hade varit i saknad af igenkänningsmärke (nummer). Vidhöll sitt ansvarsyrkande.
Svarandeombudets yrkande att åklagaren skulle förständigas att till nästa sammanträde inkomma med slutpåståenden i målet afvisades af rättens ordförande under förklaring att det var allmänne åklagarens plikt att förebringa all den bevisning han kunde. Det tillkom för öfvrigt icke en svarandepart att framställa ett dylikt yrkande.
Ett krafmål
Trävaruhandlare PE i Trollhättan hade stämt verkstadsarbetaren AH därsammastädes för utfående af en fordran å 101 kronor och 50 öre för till svaranden försålda varor.
Tre vittnen intygade att svaranden under september månad förra året köpt ett parti plank af käranden. Huruvida svaranden betalt plankorna, visste vittnena ej. Svaranden medgaf, att han köpt diverse trävaror af PE, men dessa hade han betalt, och som bevis härför företedde han en af käranden kvitterad räkning å cirka 69 kronor. Skillnaden på detta belopp och det som förstnämnda räkning angaf hade svaranden godtgjort på så sätt, att en del af det uppmätta virkespartiet frånmätts och återlämnats till käranden. Detta bestreds af PE. Räkningen å kronor 69 utgjorde kvittens på ett parti trävaror, som svaranden köpt kontant den 7 augusti samma år. AH dömdes att till PE betala 101 kronor och 50 öre jämte ränta samt ersätta kärandens kostnader i målet med 47 kronor och 80 öre.
För djurplågeri
stod possesionaten THL i Bryggum åtalad. Svaranden hade låtit en i hans tjänst varande drängpojke, använda till körslor en till ytterlighet utmagrrad och sårbehäftad häst. Svaranden urskuldade sig med att hästen användts till körning utan svarandens vetskap. Att hästen var mager berodde på dels att han var gammal och dels därpå att han hade mycket svårt för att smälta det foder han förtärde. Att så var förhållandet vitsordades i en till rätten ingifven skrifvelse undertecknad af ett tiotal svarandens tjänare.
Vid nästa tingsrättstillfälle togs målet upp igen. Åklagaren hade då låtit tre vittnen, hvilka samtliga intygade att svarandens häst dels varit mycket mager, dels haft ett öppet sår af en 2- eller 5-örings storlek under ena bogträdet. Två af vittnena hade icke observerat någon anordning för att skydda såret. Tredje vittnet hade däremot sett att en linda af säckväf var lindat om bogträdet. Ansåg att en annan sorts sele borde ha anbringats på hästen, då man använde honom till körslor. De två sist hörda vittnena ansågo att uppenbart djurplågeri förelegat.
Svarandens ombud företedde ett intyg, daterat en månad efter det omstämda djurplågeriet ägt rum, i hvilket framhölls att hästen var mager på grund af sin höga ålder och sina dåliga tänder, hvilket gjorde att han icke kunde nog tillgodogöra sig födan. Han utfodrades lika rikligt som egendomens öfvriga hästar och dessa voro samtliga vid godt hull.