Lurdagen 1 april är här. Det uppmärksammar vi genom att se närmare på Per Jarls text den 30 mars 1988 i Tidningen Trollhättan.
April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill.
Ramsan är säker en av de första alla barn lär sig. Liksom skämtsamma tidningsredaktörer och allvarliga nyhetsuppläsare i tv älskar de 1 april.
Men i år (1988, red.anm.) har 1 april narrat sig själv. Den infaller på årets dystraste dag, långfredagen. Inga dagstidningar, inga aprilskämt. Håll modet uppe och minns några klassiker.
Vet ni att i Storbritannien tror man att italienarna plockar spaghetti direkt från åkern. Det skickliga dokumentärgänget på BBC visade för några 1 april sedan en inträngande dokumentär om hur den italienska spaghettiskörden gick till. Glada italienare sjungande ”O sole mio” gick fram över fälten och plockade spaghetti, som sedan sorterades upp i olika längder för att passa förpackningarna. Så tror många britter än i dag att det går till.
Aprilskämten passar utmärkt britternas sinne för practical jokes. All Fools Day som det heter där.
En klassiker och också själva upprinnelsen till att aprilskämtandet har blivit en tradition i de europeiska tidningarna är Londontidningen Evening Standards notis om den stora åsnevisningen i Islington på All Fools Day år 1846. Den drog tusentals nyfikna. Först så småningom insåg de vilka åsnorna var, när de gick där och tittade på varandra.
Skulle vändas
År 1889 hade den tyska populärvetenskapliga tidskriften Promethevs på ledarplats en utförlig och ytterst allvarligt hållen artikel om ett nybildat amerikanskt jättebolag som planerade att vända på Golfströmmen. Några svenska tidningar gick på finten och översatte artikeln i sin helhet. Flera läsare lär ha gripits av panik inför de klimatologiska perspektiven.
Ett på sin tid mycket omtalat svenskt aprilskämt var när det strax före sekelskiftet berättades i en notis i en veckotidning att brännvinskungen L O Smith köpt åtta afrikanska elefanter som han tänkte använda som drivkraft vid ett tegelbruk i Blekinge. Även tidningsdrakarna i Stockholm gick på det och kommenterade det högst allvarligt med rubriker som ”Stor nationalekonomisk betydelse”. L O Smith blev tvungen att införa en dementi.
Första april 1949 meddelande Lennart Hyland glatt överraskade radiolyssnare att tunnelbanebyggarna påträffat en lovande guldgruva i Brunkebergsåsen i korsningen Kungsgatan-Sveavägen.
Slammuddrare
Aprilnarrandet tycks också passa det göteborgska kynnet utmärkt. 1964 visade Naturhistoriska museet i Göteborg ett uppstoppat exemplar av den vitryska slammuddraren, en världsattraktion, som visade sig bestå av en del vildsvin, en del ekorre, en del grävling och en del, ja just det, anka.
Ett annat lyckat göteborgsskämt var när en av tidningarna slog upp att stålknapprande bävrar med diamanthårda tänder gnagt av nästan varenda bropelare på Göta Älvbron. Den svaldes med hull och hår av den utländska pressen ända bort till Tunisien.
1966 snabbåldrades Sven Lindahl ett fyrtiotal år medan han läste nyheter i Aktuellt.
Utan humor
Ett av de mer uppmärksammande aprilskämten ur historien är från 1 april 1705 då tsar Peter i Ryssland bevistade ett galaspektakel på teatern vid Röda torget. Tsaren var inte speciellt intresserad av teater, däremot av mycket lättklädda skådespelerskor, vilket regissörerna var väl medvetna om och därför lade in rena stripteasenummer vid hans besök.
Teatern hade fått en ny regissör, tysken Johann Kunst. Salongen satt andaktsfull, efter lång väntan gick ridån upp. Där stod några högst sedesamma scenarbetare med varsin skylt April April!
Tsaren gick i taket av raseri och lämnade genast teatern, inna Kunst hunnit släppa in skådespelerskorna som det var tänkt.
Tsaren hade aldrig hört talas om aprilskämt, ett okänt fenomen i det dåtida Ryssland. Kunst blev satt på nästa transport hem till Tyskland, där det ansågs synnerligen lämpligt att aprilnarra även kungar.
Föregångsman
Men frågan är om inte radion, och senare tv, varit skojfriskare än pressen. Sven Jerring var en föregångsman och har åtskilligt på sitt samvete.
Ett av hans mest lyckade skämt var reportaget från pressvisningen av det nya radiohuset 1 april 1947, som i själva verket inte fanns. Och aldrig kom det heller till på den plats Jerring uppgav i reportaget, nämligen hans egen adress. Jerring berättade inlevelsefullt om många märkliga finesser i det nya radiohuset och nyfikenheten blev stor hos allmänheten. Det beredde honom ett sadistiskt nöje att sitta på balkongen och iaktta alla nyfikna som letade efter det nya radiohuset, har han berättat.
Jerring anklagas också ligga bakom den ”svordomskompressor”, en manick som automatiskt bytte ut alla svordomar i etern mot ett mer oskyldigt ”hoppsan” framsagt av en oskuldsfull kvinnlig röst. Sigurd Wallén läste ett saftigt stycke av Albert Engström av Albert Engström och alla hörde hur det fungerade.
Tv-skämt
Televisionen var också rätt skämtsam de första slyngelåren. Naturligtvis var det spjuvern Olle Björklund som stod för det första TV-skojet. I Aktuellt förkunnade han att teven kunde användas till solbad. Om man klädde av sig och satte sig framför apparaten fungerade den som kvartslampa. Björklund hade själv prövat, men tyvärr blivit sittande lite för länge och fått testbilden, som på den tiden var en indian, inbränd på bröstet.
Man anar Kjell Stensson bakom indianen. Han har ju grundligt skrivit in sig i aprilskämtets historia. Första gången var när han lärde radiolyssnarna diska med radiovågor. Man ställde disken framför radion, och skruvade.
Stenssons höjdare är naturligtvis när han fick svenska folket 1 april 1962 att trä nylonstrumpor över sina svartvita tv-apparater för att få färgbild. Enkelt och billigt, sade han på sin förtroendegivande skånska.
– Min största framgång, kommenterade Stensson efteråt.
Olika typer
Naturligtvis finns det också en tysk professor Jungbauer som systematiskt har benat ut aprilskämtandet:
1) Man pekar eller stirrar intensivt i en viss riktning och lurar sin omgivning att glo åt samma håll. Barnen älskar det.
2) man målar någon svart eller vit i ansiktet.
3) Man hänger saker baktill i folks kläder utan att de vet om det. Sprutar vatten eller illaluktande pulver i folks ansikte. Populärt i Holland respektive Portugal.
4) Man skickar ut folk på omöjliga och löjliga uppdrag.
5) Man sprider rykten om märkliga saker som hänt på någon bestämd plats. Kollektivskämt och pressens favorit.
6) Man skriver skämtsamma aprilbrev typ ”Det här brevet hade du lika gärna låtit bli att öppna”.
Aprilsill
Det sägs att aprilsillen kommer från Frankrike. Varför, finns det ingen entydig förklaring på.
En förklaring, bland flera, är att sedan gammalt börjar fångsten av en mycket välsmakande makrillart vid de franska kusterna 1 april. Men de första dagarnas fångst brukar oftast bli mycket mager eller inget alls. Man talar i det sammanhanget om att ge någon en aprilfisk – det vill säga ingenting.
I Frankrike började tidigare året den 1 april, innan Karl IX 1564 flyttade nyåret till den 1 januari. Åt dem som hade lite svårt att anpassa sig till nyordningen fortsatte man att på skämt ge nyårsgåvor, utan innehåll, och retade dem som aprilfiskar. Att likna dumsnuten vid en sill gör även holländare, belgare, spanjorer, portugiser och italienare.
I England, Skottland och delar av Tyskland har man däremot jämfört den lurade med en gök. ”April april, jaga göken en mil till”, säger skottarna. Och holländarna: ”April april, katten skiter var den vill”.
Först
Att luras 1 april är en vida spridd sed och har funnits länge. de äldsta beläggen är från indiernas Hulifest som utmärkte sig för oerhörda orgier och på sista dagen den 31 mars roade man sig med att fullkomligt hänsynslöst spruta rödfärgat vatten på varandra och lura iväg folk på bluffärenden.
Romarna hade gott om sådana här ventilseder, som folklivsforskarna kallar dem. Det var tillåtet för hög som låg att narras och byta roller vid olika fester. De lever kvar, inte bara 1 april utan i en rad vårfester.
Vi svenskar hade förr sådana hyss för oss även den sista april, då man fick en chans att ge igen om man blivit lurad den första. I Stockholm lurades man 1 maj och utropade spefullt ”Maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne”, tydligen alla dumbommars hemvist enligt stockholmarna.
Med varianten ”mars mars måne, jag kan lura dig till Skåne” kan man också avvärja det spefulla. ”April april, din dumma sill” om man är tillräckligt kvicktänkt när man bluffas.
Men hur gör man en långfredag? Får man narras då? Vad säger prästerna?
Tja, biskopen i franska Tours tvekade i alla fall inte en gång på medeltiden, då 1 april inföll på en söndag. Efter en lång förväntansfull tystnad inledde han gidstjänsten med att utropa ”April april!” En smattrande trumpetfanfar följde, varefter mässan avbröts och biskopen gick hem.
