Del 2
I september 1907 bildas Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Trollhättan. Omkring ett hundratal damer hade infunnit sig vid ett möte i goodtemplarhuset och mötet öpppnades vid folkskollärarinnan fröken S Walter. I sitt inledningsanförande skissade fröken Walter upp konturerna af den kvinnliga rösträttsrörelsen, och visade på att frågan närmat sig en lösning.
Sedan ordet förklarats fritt och mötet till ordförande valt fröken Walter med fröken Augusta Björkqvist till vice ordförande begärdes ordet af fru Th Wassberg.
För sin del kände hon lifligt till behofet av att en sammanslutning mellan Trollhättans kvinnor skedde för gemensamt arbete på den politiska rösträttens eröfvrande. Talarinnan påpekade de vida fält, till exempel i fattigvårds-, undervisnings- och religiösa frågor, som borde göras tillgängliga för kvinnans intressen och omsorger. För att kunna verka något där behöfvdes dock politiskt inflytande.
Fru Lisa Wallinder instämde, men frågade om den af regeringen i kvinnliga rösträttsfrågan beslutade utredningen kunde väntas bli färdig så tidig att beslut i frågan kunde fattas – som fröken Walter i inledningsföredraget bebådat – redan vid 1908 års riksdag.
Fröken Walter svarade:
”Den utredningen kommer inte att spela någon roll, ty den bryr sig regeringen inte något om. Det blir motioner i stället”.
45 individer blev medlemmar vid mötet, stadgar antogs och styrelse valdes. Övriga invalda: Inez Johansson, sekreterare, fru Holmberg, vice sekreterare, och fröken Beda Nilsson, kassaförvaltare. Suppleanter blefvo fruarne Thekla Wassberg och S Spetsberg. En årsafgift om 75 öre bestämdes.
Samma månad, frågade man sig en notisrubrik: När få kvinnorna rösträtt?
Härom har riksdagsmannen och folkskoleinspektör R Johansson i ett föredrag i Jönköping uttalat sig:
Han ansåg, att 1908 års riksdag knappast kunde bli den, som skulle lösa frågan, om ej k. m:t vid densamma komme med den af 1906 års riksdag begärda utredningen; däremot torde frågan om rösträtt för kvinnor vid 1909 års riksdag bli fullt aktuell. Utgången kunde ju talaren ju ej förutsäga, ett var dock säkert: lösningen af frågan skall komma och komma snart.
I oktober beslutade Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Trollhättan att under månaden anordna ett stort agitationsmöte. Om möjligt vore skulle en riksdagsman tillkallas; härtill föreslogs riksdagsman Erikson i Grängesberg. Skulle han ej komma, uppdrogs åt styrelsen att ombedja professorskan Ann-Mari Holmgren eller fru Frigga Carlberg att hålla hufvudföredraget.
Ett par veckor senare hölls då ett föredrag i Sveasalen, fru Rigga Karlberg från Göteborg talade på uppdrag av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Trollhättan. Bortåt ett par hundra personer , däribland enligt uppgift ungefär hälften damer hade infunnit sig som åhörare.
Efter föredraget samlades föreningsmedlemmarna till kaffekollation i konditor Ahlströms privatvåning. Ett längre telegram om föredraget med mera afsändes på föreningens bekostnad direkt till Sv. telegrambyrån i Stockholm.
Sista november 1907 publicerade Tidningen Trollhättan en artikel om Kvinnorösträtten och 1908 års riksdag. I denna tar man upp om den begäran om utredning som skett och att det inte är känt hur långt framskriden denna utredning är; man vet bara att den inte är färdig. Vidare lyder artikeln:
Det förtjänar uppmärksammas, skrifves i en tidning, att riksdagsmannen Daniel Persson i Tällberg, hvilken ställer sig mycket välvillig till krafvet på politisk medborgarrätt äfven för kvinnan, i ett i söndags i Falun hållet föredrag sade sig tro, att det ”vore klokast, om kvinnorna väntade ännu en period, ty det är långt ifrån säkert, att det vid nästa års riksdag skall lyckas dem att drifva igenom sina önskemål. Detta bland annat af det skälet, att den af riksdagen begärda utredningen i frågan till dess ej torde bli klar”.
Herr Persson uppehåller sig denna höst i Stockholm för kommittéarbete och har naturligtvis skaffat sig kännedom om det läge, hvari frågan på officiellt håll befinner sig.
Den 28 december 1907 en artikel med rubrik ”Kvinnorösträttens konsekvenslinjer – Damernas fria val”. Här står det att läsa:
Följande meddelande tyder på, att domstolarna komma att få ett troligen betydligt ökadt och synnerligen invecklat arbete i de länder, där kvinnorösträtten genomföres. En norsk tidning berättar nämligen nu, att redaktör Gundersen i Vardö ”stämt tre äkta män i Vadsö inför rätta, emedan de öfvat valtryck på sina hustrur”.
Tydligen blir det riskabelt nog att resonera politik i hemmen, när damerna ha rösträtt. Nu fattas bara, att några hustrur också blir stämda för att ha öfvat valtryck på sina män.
Men hvarför anlita denna utväg endast på ett så inskränkt område? Borde man icke stämma de äkta männen, äfven, när de öfva tryck på hustrurnas fria vilja beträffande till exempel en ny hatt, en badresa etc? Hvad säga damerna?
